silvia

Jag har en period av drömmar.
Jag drömmer vilt och frenetiskt var gång jag lägger huvudet på kudden, och ska sanningen fram så blir det ofta eftersom jag även är inne i en period av trötthet.
Varje morgon vaknar jag med olika känslor efter mina äventyr, och under dagen återkommer dom. Poppar upp som små minnen av upplevelser.
Jag älskar att drömma.
Det är som att leva ett parallellt liv. Ett hemligt, knasigt, oförutsägbart liv som bara är mitt, som jag inte behöver dela med andra.
Jag behöver inte förklara mig eller be om ursäkt.
Inte skämmas.

Det är intressant att fundera ut varifrån drömmarna kommer. Länka ihop tankarna.
Om jag drömt om en speciell person kan jag tex. komma på att jag dagen innan hört en låt som var poppis just den perioden av mitt liv då denna person var närvarande.
Sedan har mitt stora, ljuvliga undermedvetna elaborerat intrycken och presenterat dom i dröm-form.
Jag tror inte på dröm-tydning. Att "tappa håret " betyder "pengar" och sån't.
Nej, jag tror bara att det är "otänkta" tankar som flyter upp och virvlas in i olika helknasiga sammanhang utan grundstory.
Det är underbart. Det är häftigt. Det är drömskt.