silvia

Idag på förmiddagen skulle jag ta min lille Tintin till doktorn för att med ultraljud checka hans njurar och höftleder. Detta är en normalissmo kontroll som man gör i Italien innan barnet fyller 3 månader, vet inte om det funkar så i Sverige.
Sjukhuset ligger i Galatina, en stad ca. 3 mil härifrån.
Som vanligt kommer jag iväg i sista sekunden, p.g.a. amning/rapning/uppkastning.
Nu är fallet så att moder natur i mitt fall har varit mycket generös vad det gäller lokalsinne (en del får yppig byst, andra lokalsinne......). Okey, snabb överläggning i min hjärna och den kortaste rutten ligger utarbetad i min hjärn-tom-tom.
Zic zac, omkörning, blyfot för att spara in dyrbara sekunder.
Nöjd sväger jag in på en väg som tar mig runt istället för igenom Leverano - hehe - stolt som tuppen tar jag svängarna på den lilla byvägen i 120 knutar tills jag rundar en kurva och .........vad skådar mina gråblå?
En fårhjord!
Jojo.
Det är bara att lugnt vänta tills fåren, herden och hundarna makat sig åt sidan.
Vi lever i 2000-talet och ibland blir man förblindad av all teknologi och bekvämlighet, men med en skock får får man sig onekligen en skjuts tillbaka i vardagen - och ett gott skratt.