silvia

Silvias lunch-kuponger var slut, så min förmiddag har gått åt att fixa nya sådana.
Först var jag förbi Mauros kontor för att hämta inbetalningen och pengar.
Eftersom det idag är riktigt hyfsat väder parkerade jag bilen och vecklade ut barnvagnen - promenad-dax!
Jag tänkte att jag skulle energi-tanka, lungt spatserandes med min lill-kille under en strålande höst-sol. Ahhh......
Jojo.
Från kontoret till posten gick det riktigt bra. Jag andades frisk luft, hälsade på bekanta till höger & vänster och Ivan snarkade & snusade under sin blå filt.
1 timme innan de stänger på komunen.
Abra kadabra o sim salabim - postkontoret såg mera ut som ett överfullt discotek! Come on shake it!!
Det hade invaderats av tjattriga pensionärer!
Pension utbetalning.
Ingen panik alla på en gång gäller.
Att få pensionen insatt på kontot existerar inte här, oh nej, under madrassen ska de ligga!
Det var bara att bita ihop och ställa sig sist i kön, bli inspekterad uppifrån & ner och höra viskningar " ma ci'ete iddra?!" (= vem är det där? - på dialekt....) visk, visk, visk........
45 minuter innan de stänger på komunen.
Tick tack klockan går och jag inser ganska snart att jag inte kommer hinna till komunen innan klockan 12.
Nåja, jag får väl gå upp lite tidigare måndag morgon och hämta de där förbaskade kupongerna.
30 minuter innan de stänger på komunen.
Då händer det!
Miraklet som bara kan hända här i syditalien.
Pengarna är slut i kassan!
På posten!
Alla sura (med rätta) pensionärer får finna sig i att kliva åt sidan och "inbetalnings-kunderna" får förtur!
15 minuter innan de stänger på komunen.
Spring!
Med barnvagn, med klackar.
Flås, pust, stånk & stön.
Jag klarade det!!!! (Rocky-musik spelas i filmen om mitt liv!) (Åsa Eden spelas av Cameron Diaz)
Jag har nu mat-kupongerna i mina ägor.
Silvia kan mat-vägra betald mat.
Hipp hipp hurra!
Ännu en av de där små utmaningarna i livet vunnet.