silvia

Allt knallar på här i sydöstra delen av Italiens avlånga, vackra land.

Jag har inte fått stelkramp ännu - hur länge brukar det dröja? Och har inte heller sett skymten av hundrackaren igen - kanske tur det eftersom jag säkert annars skulle forsöka mig på en ny "operation adoption".

Elektrikern jobbar sista dagen på huset - har jag inte hört den förr?! Typ 800 gånger!
Imorgon kommer killarna som ska sätta "murbruk" på väggarna.....vi får väl se - det är inte första gången de säger "imorgon"!
Juli.... jojo!!

Gabriella, min IKEA-kompanjon, har fått erbjudande om en annan soffa (med extra tygöverdrag + puff) och funderar nu fram o tillbaka om hon ska acceptera eller ej. Imorgon åker vi tillbaka till IKEA för att se soffan i fråga OCH för att shoppa lite mer. Är inte så där supersugen om sanningen ska fram, men jag kan ju inte låta min väninna åka alldeles ensam!

Mauro har sett ELVIS!!!
Ja inte Presley förstås, utan den lilla "fula" vildhunden Elvis!
De som följt bloggen en längre tid (och min familj) vet att Elvis bodde utanför vårat hus sedan kanske 5 år tillbaka - en liten skygg ynkrygg till jycke som knappt tordes närma sig matskålen.
När de kom och sövde ner Becky och Mammina lyckades skygge Elvis smita. Jag tog för givet att de lyckades fånga in honom vid senare tillfälle, men när allt kommer till kritan kanske han har gömt sig på hemlig ort sedan dess.
Detta skall naturligtvis luskas i.......

Vädret har varit fint den sista tiden och min lilla sjöjungfru till dotter plaskar än i havet än i baljan i trädgården.
Idag kom dock lite regn på lunchen så luften är nu klar, ren och fräsh och eftermiddagen kommer nog tillbringas (förutom en sväng med bilen för att se om vi kan hitta Elvis....) inomhus.
Silvia får roa sig med kritor (hon är en hejjare på att färglägga!), puzzel och annat smått o gottit medans hennes ständigt svällande moder kan roa sig med husbestyr såsom strykning och golvtorkning - urk.

Ivan mår finfint. Vi var iväg på ultraljud i torsdags och alla mått tyder på hälsa.
Han sparkas hejvilt så namnet Ivan är nog rätt o riktigt (Ivan den förskräcklige!).
Min lille kille.
Hans framfart i min kropp har medfört att mina ben är onda, svullna och fulla med spräckta blodådror. Inte så snyggt. Inte så skönt.
Jag var hos massösen på ben-massage i fredags och det var helt enkelt uuuuuuuuuuuuunderbart!
Fr. o. m denna vecka ska jag gå på ben-massage 2 ggr./ vecka - jihu!!!

Ja det var nog allt för denna gång. Strax vaknar Silvia och......DÄR hörde jag "mamma!!"
Kram på er gott folk - jag återkommer!