silvia

Resväskan står färdigpackad på bordet, reskläderna ligger på stolen brevid.
Ryan, krångla inte till det nu, låt resan flyta!

Jag gillar att bjuda hem vänner på middag.
Extra kul om de har barn nuförtiden.
Jag tycker om att småprata över en drink o lite snacks vid min stora marmorbänk medans jag donar med det sista.
Det är kul att duka fint och tända ljus.
Nutidens motsvarighet till att stå i rampljuset.

Nu ska jag berätta om lördagens middag.
Med 2 gaaalna barn flängde jag runt i byns mataffär, köttaffär och brödaffär vid 19-tiden. Eftersom jag inte hade NÅGON fantasi bidde menyn blandat grillat och sallader. Mauro hade åkt iväg och surfat......
Vi kom båda hem runt klockan 8 - Mauro blöt och jag svettig.
Mauro duschar, jag fixar käk till Ivan, Mauro matar Ivan, jag börjar i köket, Francesca ringer och föreslår resturangbesök, jag bjuder in dem också, svetten rinner, sallad tvättas, gäster doppar in, grillen saknas, Mauro och Massimo åker och hämtar grill, värdinnan trinkar, gästerna dukar, grillen anländer, köttet grillas, ungar busar, myggor dödas o.s.v.  o.s.v.
Vi hade supertrevligt och barnen störtkul MEN kolla in korten på den HEMSKA värdinnan!!!
Jag ser ut som psyko - en svettig, utmattad, osminkad psyko!
(det var i alle fall en Prada t-shirt!!!! he he he.......)



Nästa gång SKA JAG organisera mig i tid, duscha, raka benen, svida om, sminka mig, föna håret och ta emot gästerna på verandan, lugnt läppjande på en paraply-drink!
Catering?!?!
Nanny?!?!

Men vem räknar?!

Så här har vi "firat" midsommar: eftermiddag på beachen!
Inte illa pinkat va?!
Nu är vi trötta och bruna (lite lätt rosa i varje fall.......), maten puttrar på spisen och sängen hägrar.

Bli nu inte för berusade nu va, ni där uppe i norr.
Bejan - sköt dig! (Loooove U!)

Hoppas att ni får en riktigt trevlig midsommar allihopa med fint väder, trevligt sällskap och smarrigt käk!!!

Där kom den!!! Den första gadden. Nu du tutte, får du allt passa dig!

Livet på en pinne:

• äta pommes frites
• dricka Fanta
• snatta mynt av morsan
• stoppa i apparaten
• springa som en tok!

Silvia surfar på YouTube. Hon kollar ALLA Tom & Jerry som finns!

Ingen midsommar-bukett direkt, men jag gillar mina vitlöks-blommor som jag plockat.
Första dagen luktade det gammal unken grek i hela huset men sedan gick odören bort.

När jag var liten var jag fast besluten att bli lärarinna som vuxen.
Det var inte så mycket att fundera över - det bara var så.
När jag sedan kom till insikt att jag inte allt ville bli lärarinna, började huvudbry't - vad 17 ska jag bli då?!
Jag funderade fram o tillbaka o fram o tillbaka utan att komma fram till ett svar.
Alla sa att tids nog skulle "det visa sig".
När?
Nu är jag 40 och börjar få panik!!!

Att ha som uppgift här i livet att hålla huset rent, kläderna strukna, maten lagad, tallrikarna diskade och mannen nöjd räcker på något vis inte till.
Just för tillfället har jag inte så mycket val eftersom barnomsorgen där vi bor suger och Ivan-pivan fortfarande är kleine.
Men, paniken ligger på lur.

Vad finns det för möjligheter här i Porto Cesareo?
Inte mytche för att vara rättfram.
Eftersom vi lever i en turiststad, är så gott som alla jobb inom resturang eller butik och arbetstiderna koncentrerad till augusti månad samt helger och småtimmar. Jag jobbade ett år på den lokala Benetton-butiken och stortrivdes med jobbet - men jag jobbade 6 dagar i veckan, varje söndag och helgdag och på sommaren (juli-augusti) fram till klockan 2 på natten. Hur fan skulle det se ut nu med 2 barn?!

Vad är jag bra på/kan jag då?
Allt möjligt och ingenting. SUCK!
Efter 4 års konstackademi med inriktning på skulptur och examensarbete med lampor bor jag nu i en fiskestad i södra Italien där det

1. inte finns mycket plats att skapa mina stora trälådor med rostiga metallskivor - jag skulle typ behöva en hangar!
2. inte finns stort intresse för modern inredningsform (mycket av inredningen här är som Sverige på 70-talet!!!)

Det idealiska vore ett jobb där jag själv kunde bestämma arbetstiderna med tanke på knotten och det faktum att jag inte har någon "hjälp" (läs: familj).
Jag är kreativ, plikttrogen och försäljningsinriktad.
Ideèr?!

• Sälja min kropp? (blir väl en slant till kundvagnen i alla fall......)
• Skriva barnböcker? (Åsa "Madonna" Eden.....)
• Börja fiska? (skulle aldrig kunna döda fisken......)
• Jobba hos Mauro på kontoret (skulle föredra alt. 1......)
• Skriva mina memoarer (ha ha ha ha......)

Som sagt var - IDEE'R?!?!?!?!?!

Häromdagen var Francesca här med lille Giulio. Eftersom det var en underbar kväll med en maffig solnedgång beslöt vi oss för en prommis efter havet.
Plötsligt rörde det sig framför fötterna på oss.
En minimini-groda!
Så liten att den knappt syntes. Och så en till.....och en till....och en till!!! - det bara svämmade över med minimini-grodor på asfalten(och prickar efter platta minimini-grodor!!). När Silvia närmade sig för att titta ordentligt kissade grodan på sig av rädsla. Vi fick zick-zacka bäst det gick med barnvagnarna för att inte "göra prickar".
Sedan stötte vi på 2 katter.
Genast ropade jag till mig Briciola som smitit ut genom grinden för att följa oss hack-i-hälinen. Hon är en "jakt-hund" som på sitt förra boende fångade en o annan höna och mumsade på, så för katternas säkerhet ville jag hålla koll på "Smulan" (direktöversättning på "Briciola" - nej det är inte jag som givit henne det namnet, hon hette redan så när vi fick henne!!!).
Då inträffade det ointräffbara!
Katterna satte hund-rackaren på plats!
2 magra, tufsiga vildkatter (säkerligen övergivna eftersom de hade halsband:( ) visade min hund var skåpet ska stå.
En riktigt konstig promenad - orealistisk.
Det kändes som att promenera i en Magritt-målning!

Eftersom jag idag fyndade "tråkiga saker att visa upp" (nattlinnen till mig, shorts till Mauro och lite toppar till barnen - dessutom ligger allt i tvätten) visar jag några favorit-fynd från de senaste marknaderna.

• Mitt linne som jag hade på bröllopet förra veckan (50 kr.)

• Min perfekt stora, perfekt slitoslängiga väska (100 kr.)

• Min knallgröna (färgen kommer inte till sin rätt på kortet) Missoni-tröja (20 kr.)

• Shorts till Ivan-pivan (20 kr./st.)

• Jeansklänning till Silvia (20 kr.)

Jag bara älskar att rota på marknads-stånden(!), det är kreativ shopping!!
Dessutom är det socialt, man tjattrar lite med Giovanni o Andrea (mina marknadskillar) och byns fruntimmer.
Efter marknaden tog jag mig en aperitivo med min väninna Lucia och sedan var det dax för en timmes lång, avkopplande ansiktsmassage, inte fy pyton det heller! Ahhh!
Lite lyx behövs ibland......:)

Nu drar Ivan och jag iväg på nya äventyr!

Brukade min syster säga när jag försiktigt (ja, jag är mycket - men inte dåraktig!) framförde mina åsikter om barnuppfostran.
Nu, med facit i hand, kan jag förstå hur hon menade - nu har jag barn.

Jag måste ändå säga att jag i det stora hela har samma utgångspunkt som tidigare.

1. Regler - jag är fullkomligt övertygad om att barn VILL HA / BEHÖVER regler.
(dock, ingen regel utan undantag.....)
Och eftersom jag personligen inte begåvats med gott tålamod, gör jag allt i min väg för att få mina barn så "lydiga" som möjligt! (inte direkt lyckats ännu, men hoppas kan man ju.....)

2. Inte ta strid som jag inte är beredd att vinna - har jag sagt nej ÄR det nej, hur trött eller upptagen jag än är.
(heliga Dr.Phil!)

Sedan finns det vissa andra beteènden som jag tidigare såg snett på och som jag nu inser att jag anammat. Jag minns t.ex. hur min väninna lät sin son sitta på uteplatsen och leka medans han åt och jag tyckte att "Oh, vad odisciplinerat!", men ack ack, nuförtiden skulle Silvia t.o.m. få hoppa hage samtidigt som hon åt - bara hon ÅT SIN MAT!!
Jag har t.o.m. gått så långt att jag sitter redo att hiva in skedar i en hypnotiserad tjej, alltmedans Tom & Jerry jagar varandra med påkar under dunder och brak - vardagsmat!
Typiskt exempel på nr. 2 - jag är INTE redo att "ta striden" ännu.....

Jag har nog blivit lite mer eftergivsam, det kommer nog automatiskt.
Framför mig har jag ju den bästa, klipskaste, lurigaste, sötaste, envisaste och framför allt listigaste tjej i världen.

Det är mitt jobb att förbereda henne för livet, skydda henne för faror och få henne att växa och må bra.
Inte konstigt att det känns som om man tagit sig vatten över huvudet ibland!
Men som min kära Dr.Phil säger " ingen har sagt att det är lätt att vara förälder".

Jag gör så gott jag kan,
ibland blir det bra ibland önskar jag att jag vore bättre
ibland önskar jag att jag hade mer hjälp runt omkring
ibland värker mitt ♥ av kärlek
ibland skulle jag vilja nypas eller slå en tallrik i golvet
ibland inser jag att jag inte räcker till - men vem gör väl det?


Ps. talar här om Silvia eftersom Ivan ännu behöver "uppfostran", bara mjölk & kyssar!!!

Silvia rockade loss med Daniel igår kväll och det hela slutade med att hela pianot slängdes i backen och gick sönder - som riktiga rockstjärnor alltså!!!!

Lillebror i all ära, men leksakerna är heliga.
Efter lite trugning från mamma bidde det uppställning för fotografering.

Bejan har föreslagit en sammanstrålning fredagen den 3:e juli hemma hos henne.
Bettan, Agge, Lindahl, Hebenan - avboka alla syjuntor, Tupperwarepartyn och pricka in datumet i er kalender!!!
Hör av er till mig eller direkt till henne.
Tack Bejan, jag sover gärna över med mina italiensktalande barn!! Puss!!!

Gårdagens bröllop var en total nitlott.
Sååå tråkigt.
Dessutom gick mina skor sönder i kyrkan så jag var tvungen att (med Mauros skor på fötterna!!) springa in i diverse skoaffärer i Lecce för att köpa nya pjuck, så där hysteriskt.

När min pappa ringde mig i morse drog jag hela storyn och han sa att han tyckte att jag ALLTID var arg på något.
Hmmm.......är det så eller blir det sådant man berättar???

Jag ska därför berätta gårdagens strapetser ur ett prisma av ståndpunkter!

Jag började dagen med marknaden där jag gjorde många fynd. Bland annat en superfin topp i shiffong med brodyr och pärlor som jag genast fixade till och tvättade (second-hand) för att sedan ta på mig. BRA!

Vi kom iväg till kyrkan lagom till de nygifta var just det - nygifta. Vi "slapp" på så vis ca. 45 min av mässan. BRA!

Mina skor pajade. ILLA!

Mina svärföräldrar kom på den förträffliga/dumma idèn att innan bröllopsfesten åka förbi en skoaffär för att köpa nya skodon. Det låter kanske bra men kruxet är det att i Italien har vi inte "Din Sko" eller "Wedins" med hyggliga skor till hyggliga priser.
Resultatet blev att jag provade circa 25 olika (fula) skor som kostade runt 600-700 kr. alltmedans Mauro väntade, parkerad mitt i gatan (och barfota!) med Silvia och Ivan som, som tur var, lekte. Svärmor som skakade på huvudet för var provad sko och föreslog hela tiden att vi skulle gå till MaxMara och handla istället (där skorna kostar runt 3000 kr. - mitt VISA-kort rodnade!) TICK TACK TICK TACK!!! l Längre ner på den trafikerade gatan i centrala Lecce satt svärfar och väntade i sin bil. TICK TACK TICK TACK!!! PANIK!!!
Trots den pressade situationen ville jag ju inte spendera massor av pengar på ett par skor som jag sedan aldrig vill använda.
Till slut fick svärmor sin vilja igen till hälften och vi gick till en dyrare affär - dock ej MaxMara.
Där hittade jag ett par SUPER-fina syrenlila pumps till överkomligt pris, 99 euro (cirka tusen kronor), som de TYVÄRR inte hade i min storlek (jag ståtar numera med "nätta" 41!) SNYFT! Jag fick hålla till godo med den svarta varianten. ILLA!

När vi äntligen kom fram till resturangen (vrålhungriga) fick vi snällt vänta eftersom brudparet fortfarande poserade för bröllopsfotografen. Jag var vid det här laget RIKTIGT sur och mina fötter värkte. ILLA!

Antipasti vid poolen. Jag bara ÄLSKAR antipasti. Massor med gott: lax, bläckfisks-sallad, skinka, mer lax, räkor, ostar ja you name it!!! Normala människor äter väl en assiett med antipasti medans Åsa lassar 5 assietter FULLA med godsaker. BRA!

Sedan var det dax att gå in i själva resturangen för själva middagen - klockan var nu runt 23. Lite väl sent om ni frågar mig. ILLA!

Bordsplacering. Vem tror ni hamnade vid det förbaskade bordet brevid den skråliga orkestern?! Där man inte kan konversera och där barnen får tinnituss!! ILLA!

Vid det här laget var jag så sur att sur mjölk är söt om man jämför!

Lång, tråkig middag. ILLA!

Kuvert med "present" - 3000 kr. ILLA!

Klockan 2 smet vi. Klockan 3 låg vi till sängs. BRA!

Vi ska på bröllop idag.
Kl. 17.00
Silvias kläder hänger framme, skor klara - check!
Mauros skjorta struken, skor inhandlade - check!
Ivans kläder ska fortfarande strykas - nästan check.....
Åsa har precis inhandlat en fin vintagetopp på marknaden som ska lagas, tvättas, torkas - långt ifrån check!!

Eftersom jag har golvläggaren här idag - DAMM, DAMM, DAMM!! - sitter jag "inklämd" i arbetsrummet.
Jag roar mig med att kolla på "gamla" kort och här kommer mina Thai-favvisar.

Jag bara ÄLSKAR kortet på Mauro o Silvia, det är nog det vackraste kort jag har......och jag har många!!

(Favorit i repris)
Dessa kort kommer från "Ivan-dagen", d.v.s. samma dag som jag gjorde Ivans grav-test i fabruari förra året.
Vi var på "utflykt" till min kompis Francescas killes lantställe där Silvia hälsade på bl.a. änder.
Behöver jag säga att min kompis pojkvän heter Ivan?!

Hyggliga Liza, en fransk (eller var det holländsk eller belgisk tjej?!, som flyttat hit till buschen efter 10 år i New York) har hjälpt mig skissa upp Kvartal panelgardin för vårt panoramafönster.
Det verkar ju bli jättebra. Länge leve Liza, IKEA och mitt fosterland!!!!

Nu börjar han bli riktigt stadig och ramlar nästan aldrig omkull.
8 månader idag!


 

Eftersom jag tyvärr inte fick några seriösa bud på italienaren, behåller jag honom lite till.
Han kanske kan vara bra till något.

Det har varit en bra helg för utom att jag fick mig ett litet hysteriskt sammanbrott i lördags och bröt ihop och började grina inne i köttaffären......
Jag kanske är på väg mot en mental kolaps, vem vet? 
Detta p.g.a. att jag efter ännu ett besök hos barnläkaren (eftersom Silvia inte blev bättre, tvärtom sämre) fick kallduschen att jag hade på någon underligt, oförklarligt, mystiskt sätt lyckats blanda ihop barnens krämer och gett Silvia Ivans kräm och tvärtom.
Det var alltså mitt fel att hon kliade och hade det besvärligt.
Finner inga ord.
HUR kan detta inträffa? Ingen aning, men jag blir lite orolig över mitt psykiska välbefinnande.
Ni får väl knyta armarna bakom ryggen och skjutsa iväg mig till hispan om det fortsätter så här.
För allas väl.
Nog om det.

På söndagen hade vi kompisar här på lunch och det var supertrevligt.
Vi åt gott (om jag får säga det själv, och det får jag ju eftersom ingen kan stoppa mig!!!), drack gott, skvallrade, skrattade och Silvia lekte med deras dotter Matilde. Hon fick en surfbräda med Hello Kitty i present och trots att vädret inte var 100 % skulle hon promt ner och "surfa".
Till pappa Mauros stora förtjusning verkar hon ha naturbegåvning för att surfa - enligt Mauro ;)




Idag var det vågor i havet så en nöjd karl låg och guppade på böljan den blå (vid något enstake tillfälle kravlade han upp till stående läge och surfade också!)


Är de inte gulliga när de ligger där o guppar i sina tajta gummi-overaller?!

God natt allesamman!