Vi har varit på sjukhus
Förra tisdagen lade jag märke till röda små fläckar på hela Silvias kropp.
Först trodde jag att det var värmeutslag eller vattkoppor. Jag googlade och diskuterade med Mauro och vi bestämde oss för att avvakta samt hålla situationen under uppsikt.
Samma kväll lade svärmor märke till att Silvia hade mer blåmärken än vanligt.
Dagen därpå upptäckte jag att prickarna och blåmärkena hängde ihop på vissa ställen och detta fick mig att fundera.
Jag ringde våran UNDERBARA barnläkare och han sa åt mig att komma förbi vid 18-tiden.
Direkt när han fick syn på henne förstod han vad det handlade om - blodplättarna hade sjunkit i antal.
Jag hade iiiiingen aaaaaning om vad blodplättar ens var men nu har jag (tyvärr) viss kunskap i ämnet.
Blodplättarna gör att blodet koagulerar och när de sjunker i värde drastiskt (som i Silvias fall) finns det risk att minsta skärsår blir livshotande.
Doktorn lade genast in oss på sjukhus och massor av blodprover togs under skrik, tandagnissel och gråt.
Normalvärdena ligger på 200 000 - 300 000 och Silvias värde låg på 6000.
Dropp.
Sängläge.
Livrädd.
Oron i detta läge var ju VARFÖR har dessa små rackare försvunnit?
Alla tänkbara sjukdommar korsar ens hjärna och Jante säger: Ni har haft tur ända tills nu, nu är det eran tur att lida.
Dagen därpå, när de första blodproven visade att bloder för övrigt var friskt, pustade vi ut lite men läkaren berättade att vi behövde även kolla upp ryggmärgen - där plodplättarna produceras - för att kunna utesluta "fara".
Ryggmärgsprov togs under narkos på ett annat, större sjukhus - så ambulansfärd kan läggas till merit-listan.
Efter låååånga timmars väntan kunde de tillslut även utesluta andra hemska sjukdomar.
PUST!
Varför hade de sjunkit i värde då? Jo, det verkar som om det funnis ett virus i Silvias kropp som hennes tappra antikroppar tagit kål på innan de fått tuppjuck och fortsatt med utrotning av blodplättarna. Kanske därför att de liknat varandra.
Tydligen är det inte heller så ovanligt och 80% av fallen med minskade blodplättar beror på just ovan beskrivda orsak.
Nu är vi hemma.
Silvia måste ta det lugnt så det blir nog en hel det TV-tittande i dagarna och på lördag ska vi tillbaka för kontroll. Hon måste hållas under uppsikt under cirka ett år nu om allt går bra.
Även om ingen av de inblandade aldrig någonsin kommer läsa detta, vill jag innerligt tacka ALLA på barnavdelningen på sjukhuset i Galatina!!!
Ni är mina hjältar och jag kommer för ALLTID vara innerligt tacksam.
Grazie meravigliosi suoceri per tutto l'aiuto - con Ivan, con Mauro (he he he), con del cibo e con compania e conforto!
Grazie Giuliana♥ e Massimo di aver portato caffè, giacciolo, Emma e Filippo!
Grazie Luciana, nonna Maria, Enza, Carmine, Stefano, Elena, Francesca M, Francesca P, Viola, Antonella e tutti voi altri che avete mostrato MASSIMA disponibiltà e sostegno!
Tack till Jenny för hjälp med googlande om blodkroppar och för att du höll min hand på avstånd!
Tack till min familj!
Skönt att ni har kommit hem igen. Antar att speciellt Silvia tycker det efter alla turer & prover som har varit sista veckan. Ta hand om varandra. Krama om båda två från mig, kram Sis
Men Åsa, vad snabbt saker kan hända och vilken tur vi har som bor i delar av världen där vi kan få hjälp med våra små...... Håller tummarna för att allt löser sig bra, kram Bettan
Men snälla nån!!! Sitter hos svärisarna i Dalarna och läser ikapp och ser vad ni har varit med om..! Vad snabbt allt kan gå, och vad skör den trygga vardagen är. Förstår att ni har haft jättejobbiga dygn på alla sätt och vis men jag håller förstås tummarna stenhårt för att Silvia är pigg och kry snart igen. Hade för övrigt ingen aning om att hennes åkomma existerade. Jag hade blivit livrädd..
En av mina äldsta vänner blev hastigt sjuk i Italien för ett tag sen. Hon hamnade på sjukhus och det var tyvärr riktigt allvarligt. Men väl hemma i Sverige konstatérade de på sjukhuset att det var TUR att hon var i Italien när hon insjuknade eftersom vården var så otroligt bra och snabb vad gäller provtagningar/svar etc.
Stor kram till er alla och hoppas Silvia blir frisk snabbt!!
//Isa
Pust! Vilken tur att allt verkar vara ok. Själv har jag oftast för många blodplättar när de tar prov på mig....vet inte varför men bättre än att ha nästan inga. Hoppas att läkarna har rätt och att detta inte behöver hända igen.
Oj Asa, jag grat en skvatt nar jag laste for jag kanner san sympati, kommer ihag nar Torsten var pa sjukhus mycket for 2 ar sen med hjartat som han ju till slut vaxte ifran men gud vad livet ser annorlunda ut nar ens barn ar sjuka. For mycket tv tittande ar ju egentligen inget problem om man jamfor. Jag kopte forresten chokladkartonger och bokcheckar till personalen pa barnsjukhuset Torsten var pa, aven nar Emilia hade sin operation for halsmandlar, vi ger dricks pa alla mojliga stallen, men dom som tar hand om ens barns halsa tycker jag ar dom som verkligen fortjanar uppmuntran i sitt jobb, dom ar anglar, speciellt som dom ocksa har bra hand om foraldrarna.Fira varandra i vardagen, massor av kramar Asa
