silvia

Jag gillar verkligen Penelope Cruz som skådespelerska.
Har ni där uppe i norr sett hennes insatts i den italienska filmen "Non ti muovere"?
Svenska översättning: "Rör dig inte"  - läs om den här
Fröken Cruz är helt otrolig i den filmen och jag grät så där så jag hulkade mig.

Hon är inte bara vacker den kvinnan.
Men, när hon dök upp på Spanska institutets "Guldmedalj-Gala" i New York tillsammans med sin Javier Bardem, iklädd en kornblå Oscar de la Renta-klänning var hon dock - enastående vacker.

Har ni sett de fina handtagen som Brighthandle gör?
Superfina.
Dom har batteridrivna rödljus i handtaget - så man ser om rummet är upptaget eller ledigt.
De är väl mest tänkta till konferens-rum, hotell och sån't, men jag skulle helt klart kunna tänka mig dom här hemma.
Ett till Mauros arbetsrum.
Ett till Silvias rum.
Ett till mammas o pappas sovrum......

Eftersom jag är en självgod människa som hela tiden mal på om hur jag "rullar köttbullar" (duktighetspris?) kan jag bjussa på en fin bild av min lunch idag!
Mauro har åkt iväg för att surfa, så jag är "ledig".
- INGEN SOM HELLST LUST att laga mat.



Microvågsvärmt kaffe till råga på allt!

Se vilken fin skohylla jag snickrat ihop till Silvia!

Jo jag vet att olika generationer har svårt att acceptera varandras klädval, men tycker verkligen "ungdomarna" av idag att kläderna som visas på bloggen FACE HUNTER är snygga?!
Ja då får jag gå och dra nå't gammalt över mig - men i ordets ALLA bemärkelser!





Nu har vi i alla fall löst mysteriet "Var tog Pernillas fuskpäls vägen?" Den sitter på en ugly yngling i London!!!

Idag har Silvia fått nytta av sina gummistövlar - hon BORDE i och för sig haft hela galonklädseln, för man kunde hälla vattnet ur stövlarna när vi kom hem.
Hon har sprungit runt i ALLA vattenpussar som fanns efter gårdagens regn med sin polare Marco Flavio.
Flavios föräldrar var lite lagom roade eftersom han inte hade gummistövlar......

Nu ligger hon torr o go' med sin älskade kossa i mammas och pappas säng.

Ingen har väl undgått att se Christina Aguileras cover för Marie Claire.
Jag tyck int' om.
Kanske är det det superblonderade håret, kanske är det raggar-skin-jackan, kanske är det porrigt halvöppna munnen - men jag tycker bara bilden är vulgär.
Föregångarna är 100 gånger bättre.

Det verkar som att det är något vajsing med funktionen "visa statistik" på blogg.se.
Jag kan med andra ord inte se om jag har besökare på silvia.blogg.
Det känns lite som att prata för sig själv, men jag pratar på.

Åh, vad kul att kunna pynta med Silvias "hjälp" i år.
Snart fyller hon ju 2 år (25: december!) och är jätteduktig på att ta fram, ta bort, riva ner, ha sönder, pussas med, tappa bort och leka med julpyntet.
Det börjar bli riktigt mysigt här hemma.

Mina favorit-julpynt är följande:



Julkyrkan som farfar har gjort och som jag själv INTE fick leka med som liten.
Älskade farfar och farmor, tänker på er.
Silvia just love it!
Hon plockar o plockar med gubbarna - därav snygga frippor på vissa gubbar.



Min mini-mini-krubba.
Handgjord stråflätad krubba som jag fick av vår helgalne, helmysige kompis Carlos - direktimporterad från hans hemland Ecuador.
I just love it.
Av honom fick jag även denna krubb-mobil



Ska sanningen fram så skulle jag vilja ha dom framme året runt....

Jag beslutade mig för att vara förutseende i år - i vanliga fall springer jag nämligen runt som en skållad ekorre kl. 20.00 den 24 december (vi firar ju den 25:e i Italien).
Helnöjd stegade jag in i en butik häromdagen för att köpa de första klapparna. Men när jag vid kassan frågade efter inslagspapper stirrade butiksbiträdet på mig som om jag vore 50 cm. lång och gulgrön. -"Vi har inte julpapper än!".
Åja, din buttra surpuppa, inget ska få förstöra min generösa julstämning!

Silvia ska få en rosa Barbiebil så att jag hon kan köra runt med mina sina barbiedockor......

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva om min Milanoperiod här på bloggen.
Men, det var en nattsvart period i mitt liv, så därför tar det emot lite.

Nu är stunden kommen.

För ganska precis 5 år sedan hamnade Mauro och jag i en total formsvacka.
Jag funderade fram och tillbaka, sedan packade jag min väska och köpte en enkelbiljett till Milano.
Till historien hör att jag har en helt underbar väninna som bor där.
Trots att hon - Jenny redan bodde trångt med sin nuvarande man, tvekade hon inte ett ögonblick att ta emot mig i sitt hem. Bäddsoffan i vardagsrummet blev min dimora.
Första veckan satt jag i pyamas och stortjöt, tittade på "Friends" på video och reste mig bara när det var totalt nödvändigt att kedjeröka på balkongen.
Sedan skickade Jenny vänligt men bestämt ut mig i verkligheten.
Hon tvingade iväg mig att fixa uppehållstillstånd och andra byråkratiska nödvändigheter.
Därefter hjälpte hon mig att skriva ihop ett CV där hon tog ut svängarna så att jag mer eller mindre framstog som ett superbutiksbiträde.
Hennes åsikt var att: alla överdriver lite på CV:t - det vet de som anställer, så de tar det automatiskt med en nypa salt - har du då inte lagt till lite "förlorar du" av det som är sant!
Sedan gav hon mig en spark i rumpan och sa "stumpan, det är dax att söka jobb!" - Eftersom jag inte tordes säga emot henne, sminkade jag lydigt över mina rödgråtna ögon (bäst det gick...) och gick ut på stan.
Ut & in och in & ut i butikerna längs "Corso Buenos Aires" - en av Milanos shoppingator - och lämnade in mitt CV.
Efter en halvtimme(!!!!!) ringde de från "Luisa Spagnoli" och bad mig komma in följande dag för en intervju!
De var imponerade av mitt CV - tror jag det! Enligt mitt CV talade jag 6 språk flytande: svenska, engelska, italienska, tyska (ha!), norska och danska (ha ha!).

Nu måste jag erkänna: jag gillar verkligen att gå på anställningsintervjuer!
Klä sig väl, men inte för mycket, sminka sig, men inte för mycket.
Att få sitta där och vara självgod. Tala väl om sig själv och beskriva hur man "arbetar bra i grupp samtidigt som man kan ta beslut på egen hand". Jag skulle anställa mig själv på stubben.

Sagt o gjort, de anställde mig.

Perioden på Luisa Spagnoli blev en av de mest lärorika perioderna i mitt liv.
En affärskedja så välorganiserad, så jag kunde nästan ha skapat den själv!
Alla biträden fick läsa en bok om försäljningsteknik - och deras motto var "tillhörandeförsäljning", d.v.s. att om kunden ville prova en kjol, så skulle vi genast plocka fram tillhörande kavaj, blus, sjal kanske en byxa och en matchande kappa! Föreslå, föreslå, föreslå - sälja, sälja, sälja.
Vi arbetade med "lagermetoden" - i butiken fanns endast ett exemplar av plagget, den minsta storleken, resten fick man snabbt hämta på lagret. Spring, spring, spring.
Lagret var ett himmelrike i ordning! Allt hängde eller låg på sin bestämda plats. Plaggen var sorterade efter matrial, storlek, färg, kragar, kjollängd o.s.v. så att man genast hittade det man sökte.
JAG ÄLSKAR ORDNING!

Allt som oftast skickade huvudkontoret ut s.k. "inspektörer". De "inspekterade" butiken grundligt.
Förutom att kontrollera det rent praktiska, tittade de på när vi servade kunderna och kom med kommentarer efteråt. -"Åsa, tänkte du på att du gick för mycket?!. Du skulle ha gått rakt till det o det plagget. Du borde ha visat även den här kavajen etc.etc."
De kunde vara rätt överdrivna, men oftast fanns det en poäng i deras kritik och jag sög åt min all lärdom.
Vi var tvungna att kunna prova in kläder också (utan att skymma spegelsikten för kunden!). Detta var inget problem för mig med "Stockholms Tillskärarackademi" i bagaget.
Jag fick allt som oftast sömmerskeuppdrag också - om kunden inte kunde vänta på den officiella sömmerskan. Extra cash = mer shopping!!
2 gånger i månaden kom "la vetrinista" - hon som gjorde skyltfönstren. Det var jättekul att serva henne, väldigt kreativt, och hade vi inga kunder i butiken så skrattade vi oss harmynta av att prova perukerna! Sedan fotades skyltfönstren och korten skickades till HK.
Allt dokumenterades och rapporterades till cheferna i Perugia.
Till och med VÄDRET rapporterades till HK - allt för att se vad som inverkade på försäljningen.

Jag kan garentera att det inte är lätt att hitta bostad i Milano.
Jag ringde på miljontals rum - lägenhet var inte att tänka på då bara ett rum kostar minst 5000 kr/mån!!
Under 4 månaders tid lyckades jag inte hitta bostad!
Till slut bönade jag och bad en argentinsk tjej om att få bo i hennes kök, så illa var det.
Inte ens det gick - hon bestämde sig nämligen att flytta, men det är en annan story.
Jenny och Demetrio fick stå ut med en deppig väninna på sofflocket i 4 månader.
De borde få något slags pris....Nobelpriset i uthållighet eller något dylikt.

Men men, efter 4 månaders daglig kontakt med min älskade Mauro, bestämde vi oss för att ge det en ny chans. Vi var skeptiska och skraja båda två, men viljan fanns.
Jag lämnade in min avskedsansökan (jag hade just blivit "bekräftad" efter provkontraktet) med ett leende på läpparna. När väl beslutet var taget, kändes det helrätt.
Mitt ego fick sig dock en kick av att min chef försökte övertala mig att bli kvar!

Då kom nästa överraskning.
Ett telefonsamtal från en "headhuntare" som ville träffa mig.
Eftersom jag älskar att gå på anställningsintervjuer och dessutom var rejält nyfiken (hon ville inte säga från vilket företag hon ringde) bestämde vi möte.
Lagom klädd med lagom make-up traskade jag iväg.
Döm om min förtjusning när jag träffade en kvinna från "Max Mara".
De ville anställa mig i deras butik "Sport Max" på "Via della Spiga" - lyxstråket (tillsammans med "Via Montenapoleone") i centrala Milano.
De hade sett mig i butiken och gillade min försäljningsteknik. Ha ha!! Vilka luringar va? De skickar ut "spioner" som stjäl butiksbiträdena från varandra.
Hon erbjöd mig till och med bostad och stora möjligheter till karriär inom företaget.
Jag tackade nej trots att jag var mycket smickrad. Jag hade bestämt mig.
Adjö hektiska, pulsiga , trendiga, även mysiga Milano där titel, karriär och bankkonto är A och O i tillvaron!

Nuförtiden, som köttbullerullande hemmafru i södra Italien tänker jag nöjt tillbaka på detta erbjudande.
Att jag är här därför att jag valde det.
Jag fick chansen till mitt drömjobb men valde detta liv.
Och vet ni vad?
Jag ångrar mig inte det allra minsta!

I dag fyller min kompis Francesca 27 år och hon hade bjudit in mig på kaffe & tårta.
Tog en sväng på "stan" för att leta present och hittade de här örhängena -
som jag gillade så mycket att jag köpte ett par till mig själv också.......



Dom fanns med vit kula oxå, kanske vore nå't........

Jag fullkomligt avgudar hur Ali Larter klär sig!
"Less is more" måste vara hennes motto.
Stilfullt men ändå nytt.
Enkel frisyr och make-up.
Leende.
Hade jag varit smal, snygg, rik och 10 år yngre hade jag sett ut så!!!!

Jaha ja, i kväll har svärfar erbjudit mig en bil!
-"Välj vilken bil du vill ha så ger jag Mauro pengar".

Nu ger jag er en liten resumè av situationen:

• mina svärföräldrar var för några år sedan totalt emot mig eftersom de var övertygade om att jag var tillsammans med Mauro för PENGAR!!
• jag är fast övertygad om att de saker som har ett värde här i livet, är de saker som vi fått kämpa för att äga. Easy come easy go.....
• jag har en alldeles egen, underbar, vacker FIAT 500 (vit). Det är en veteranbil med relativt ny motor. I nerförsbacke och med lite medvind kan man till och med komma upp i 90 km./h.!!! Den står tyvärr still sedan 2 år (när jag var höggravid i inte kom in i den längre!), och måste helrenoveras.

Detta erbjudande är inte nytt, han har försökt "pracka på oss" en ny bil en längre tid nu, men i kväll lade han in Silvias säkerhet i diskussionen. Han vet var min ömma tå är.....
MEN......eftersom vi har en stor, bra bil skulle den 2:a bilen vara en "extrabil" att använda inom byn (Mauro till o från jobbet), och då är min 500 alldeles utmärkt - bensinsnål och lättparkerad.
Om jag ska åka längre tar jag naturligtvis TOYOTAN.
Diskussionen om säkerheten har vi redan haft jag & Mauro, och kommit fram till att om vi skrotar FIATEN borde vi även skrota cyklarna - hastigheten är mer eller mindre den samma!

Kruxet är att det kan ju låta lite fånigt att "gå och bli stolt" nu.
Vi lever indirekt ur Mauros pappas plånbok.

• han har gett oss pengar till ombyggnationerna på huset
• han har köpt huset vi bor i
• han har köpt Mauros bil
• han betalar Mauros lön var månad

Linjen är hårfin, men jag tror den går här.
Jag skulle nog inte känna mig "bekväm" i den bilen - den skulle inte kännas min.
Huset och Mauros bil är annorlunda - det är ju Mauros. Lönen ska gudarna veta att han gör sig möda för.
Vad tycker ni?



Är den inte alldeles uuuuuuuuuuuuuuunderbar min lilla pärla?!

Handsken har kravlat in på modearenan igen!
Nu förtiden då de klassiska plaggen ändrat skepnad - jackor kan vara kortärmade, byxor kan vara kjolar, ärmar kan existera utan kroppar - har även handsken intagit scenen på nytt.
Visst har den alltid funnis där, men nu.........

Lite som John Travolta! Efter sina succèer med "Grease" och "Saturday night fever", återkom han på allvar med "Pulp fiction" - HELT OTIPPAT!!!!!
Grattis!

Har du lite 70-talsnostalgi? Eller gillar du bara udda barnkläder?
De är nog lite väl "udda" för mig personligen, men man kan ju alltid sno idèer.

Holländska märket "Kinchi" syr barnkläder utav 70-talstyg och handdukar.
Kul idè.

År 2005 gjorde vi en hel kalender med Francescas kort som hennes pojkvän fick i julklapp.
Kul idè va?
Så fram med kameran, av med kläderna och posera!
Julen är räddad!





Vi hade så himla kul så nu har vi det som tradition varje år!

Söndag, sköna, ljuvliga slapp-söndag!
Massor av kaffe, lite bullar och kakor.
Pyamas.
Mauro klev upp i ottan för att fara iväg o surfa. Sicken tok.

Snart ska vi klä på oss för att fara hem till svärföräldrarna för att äta den sedvanliga söndags-lunchen.
Säga vad man vill om svärmora, men laga mat det kan hon!
MUMS FILIBABBA!
Sedan, med magen i fyra utstående hörn, tar vi den obligatoriska "släktrundan".
Mauros mormor & morfar, moster Luciana och morbror Carmine.
Hej på er och hej på er!

Med detta önskar jag er en riktigt bra söndag där uppe i kylan (eller var ni nu befinner er!).

Jag älskar att foto kvinnoporträtt.
Svartvitt.
Skarpa, hårda kontraster.
Där linjer suddas ut.
Man ser inte axeln, men man "ser" den ändå.
Figurativt gränsar till abstrakt.
Vad tycks om mina foton från Perugia-åren?

Vill tipsa om en av mina favvis-bloggar. Jag har några stycken......
Bra tips och aktiv, positiv inställning.

Ellie (kvinna 27, göteborg)

A girly girl's guide to cityfashion
Jag är utbildad textilekonom och fotomodell och jobbar som säljare i en märkesklädesbutik mitt i city i Göteborg.
Min blogg är för dig som älskar mode och skönhet och vill ta del av en citytjejs trendspaningar. Efter att ha slukat modetidningar sedan tidiga tonåren och jobbat som fotomodell och fått ännu mer passion för mode utbildade jag mig till textilekonom. Livet blir dock aldrig som man har tänkt sig. Jag drabbades mitt i utbildningen av en svår obotlig och smärtsam sjukdom som gjorde att jag inte kunde arbeta med det som var min dröm -MODE. Är nu delvis förtidspensionerad och jobbar deltid i en märkesklädesbutik i Göteborgcity och gör nu bara modelljobb någon gång ibland för mina favoritfotografer. Eftersom min vardag är fylld av kamp mot smärta så måste jag balansera det hela med massor av ytligheter som mode och skönhet. Jag tycker det är otroligt roligt att spana efter nya trender och vill därför dela med mig lite av mina spaningar, mina inköp, mina önskedrömmar och kanske inspirera med några av mina outfits.

OM du vill köpa villa eller lägenhet i södra Californien (eller någon annanstans i vår vackra värld - "money is the limit!"), uppskattar Bauhaus-stilen och har lite cash till övers, kan jag varmt rekomendera "Deasy/penny & partners".
OM du nu inte vill det - kan du ju alltid bläddra runt på deras hemsida och inspireras, sno ideèr och bara låta dina ögon njuta.
Man kan ju drömma med öppna ögon också....






För er som följer - med spänning - vårat stundande husombygge, kan jag rapportera att de senaste löftena är att vi kan börja i januari. Man kan väl inte direkt säga att jag "tror" på detta påstående. Men, vi får väl se....

Jag har en period av drömmar.
Jag drömmer vilt och frenetiskt var gång jag lägger huvudet på kudden, och ska sanningen fram så blir det ofta eftersom jag även är inne i en period av trötthet.
Varje morgon vaknar jag med olika känslor efter mina äventyr, och under dagen återkommer dom. Poppar upp som små minnen av upplevelser.
Jag älskar att drömma.
Det är som att leva ett parallellt liv. Ett hemligt, knasigt, oförutsägbart liv som bara är mitt, som jag inte behöver dela med andra.
Jag behöver inte förklara mig eller be om ursäkt.
Inte skämmas.

Det är intressant att fundera ut varifrån drömmarna kommer. Länka ihop tankarna.
Om jag drömt om en speciell person kan jag tex. komma på att jag dagen innan hört en låt som var poppis just den perioden av mitt liv då denna person var närvarande.
Sedan har mitt stora, ljuvliga undermedvetna elaborerat intrycken och presenterat dom i dröm-form.
Jag tror inte på dröm-tydning. Att "tappa håret " betyder "pengar" och sån't.
Nej, jag tror bara att det är "otänkta" tankar som flyter upp och virvlas in i olika helknasiga sammanhang utan grundstory.
Det är underbart. Det är häftigt. Det är drömskt.

Man behöver inte tänka på vad som ligger under granen om själva granen ser ut så här!!!

I Japan har Tarako Kewpie blivit en megahit!!
En ny designer?
Nej, en pastasås med "röd aborre"!!

Flickorna från reklamfilmen har redan blivit "kändisar" och deras andra CD-skiva finns i handeln.
Info och gadgets: http://www.kewpie.co.jp/tarako/index.html

Jag kan inte låta bli att bli nyfiken.

Läste just att våren 2008 kommer vi se ett sammarbete H&M / Marimekko.
Det kan nog bli häftigt!
Denna trend att designer, modehus och affärskedjor "sammarbetar" är gynnsam för oss shoppare.
Fortsatt så!
Kan inte Handskmakarn gå ihop med Louis Vuitton?!
Eller Din sko med Manolo Blahnik?!

Efter Fendi-barnvagnen kommer här rullandes Chanel-biken!!!
Den kommer kosta endast 12.000 dollar!!
Undrar vad man måste ha för lås på den..........?



Karl Lagerfeld.?.!.

Jag har aldrig varit mycket för t-shirts med figurer.
Men jag kan nog tänkas ändra på mig.
Kolla in dessa t-shirtar skapade av "Dina Ladina" från Portugal.
De är ju coola/söta så det förslår!



Kolla in hennes sida: http://dinaladina.blogspot.com/

I natt kom vi då hem.
Jäsikens vilken lång resa.
Vi höll på att inte ta oss hem från Rom - vi hade nog underskattat tröttheten och jetlagen. Sista biten fick vi byta förare circa var femtonde minut p.g.a. sömnrisk. - 8 timmars bilresa!!
Det har varit jättemysigt. Total relax varvat med nya upplevelser och fint väder.
Nu har jag massor att göra. Städa, tvätta, handla mat etc.
Men efter 2 veckors latande ska det faktiskt bara bli skönt att komma in i den gamla rytmen.
Jag visar ett axplock av foton.

Hej pa er raringar! Har sitter jag da i Bangkok och har det bra.
Igar akte vi runt med tuktuk och tittade pa typ varenda Buddha i byn
och idag har vi gatt runt - hela dagen!!!! - i ett kopcenter.
Det var sa stort att jag fick blunda nar jag akte rulltrappan! P.g.a. svindel!
Nu ska jag ga och masseras innan natti natti.
Imorgon aker vi vidare till Phuket.
Ha det sa bra, jag aterkommer!
Puss

Jaha go' vänner, då var det alltså dax.
Dagen med stor D har kommit och idag åker vi.
Mauro jobbar på förmiddagen, jag fixar det sista med packningen.
Lunch hos svärföräldrarna och sedan bilfärd mot Rom.
Middag med övernattning hos Mauros bror i Rom.
Imorgon kl. 13.40 avfärd mot Bangkok.

Är det sant?
Ska jag nu äntligen komma iväg på den här resan som jag drömt om så länge?
Just nu verkar det faktiskt så.

Stor kram till alla er som läser min blogg.
Hoppas att ni hittar tillbaka den 19 november.
ARRIVEDERCI!!!

Så fort solen kommer fram, kommer värmen fram.
Så fort solen går i moln, huttrar man.
Silvia har roat sig med att kasta stenar i vattnet - plums!

Solnergången sedd från vårat vardagsrum i går kväll.

Vad är egentligen lycka?
Vad är det som gör oss lyckliga?
Jag tror att många av oss kopplar ihop lycka med skönhet och rikedom.
Personligen tror jag inte att det stämmer.

För några år sedan gjordes en undersökning och man kom fram till att de "lyckligast mäniskorna i världen" bodde i ett fattigt land i Afrika.
Hur kan det komma sig?
De kanske är väldigt vackra men de är INTE särskilt rika.
Och vore det sant så skulle väl "det vackra folket" i speciellt Hollywood vara extremt lyckliga. Så verkar ju fallet inte vara, se bara Britney och gänget.

Jag tror att lyckan finns inom oss. Vi "bestämmer " oss för att vara lyckliga.
Olyckor och svårigheter kan ju tyvärr drabba alla - lycklig som olycklig.
Det återstår att se hur man bemöter problemen.
Dessutom tror jag att det är viktigt att förstå skillnaden på lycklig och glad.
Att köpa ett par nya skor kan göra dig glad / att känna dig vacker kan göra dig glad / att vinna på lotteriet kan göra dig glad, men jag tror inte att något av dessa tre exempel kan göra dig lycklig.

För mig är lycka att kunna lita på mig själv.
Jag gör mitt bästa i de situationer som kan uppstå.
Som alla andra har jag upplevt svårigheter och problem i mitt liv, dessa har gett mig lite skinn på näsan.
Däremot är jag inte alltid glad.
Jösses vad jag kan vara sur och ilsk!
Och.........en ny väska kan göra mig MYCKET, MYCKET glad.

Ikväll var våra grannar rakt över gatan här för att se till sitt hus.
Hoppsan! Det har varit inbrott!
Undrar vem det kan vara?!
Kanske en viss Matteo med kompis.......................?

Detta är ett kort jag tog på min väninna Romina för något år sedan.
Vi hittade denna hus-ruin alldeles vid havet, fantastiskt ställe!



Jag gillar att kortet är så "avslappnat", hon bara kröp upp & satte sig ihålet.

Jag älskar att ta kort.
Jag har STÄNDIGT kameran i väskan.
Nuförtiden är min personliga fotomodell Silvia men förutom henne tycker jag om att fotografera kvinnoporträtt.
Som tur är har jag väninnor som ställer upp och låter sig förevigas.
Jag gillar kontraster och skuggor.
Här kommer några kort jag tog 2004.
Inget super, men lite fina va?!.

Nog för att man hört att i USA stämmer man allt och alla, men detta tar nog priset.
Nicolle O'Neill heter en kvinna som nu stämmer arvtagerskan Paris Hilton.
- För att ha stulit hennes STIL!!!
Hon påstår även att ideèn med att "flasha" underkläderna var hennes!
Hon lider psykologiskt av detta - jojomensan.
Oh herre min gud!
Har de inte viktigare saker att göra i de Amerikanska rätts-salarna?
Vad man ser på TV verkar det ju finnas lite brott att reda ut.......



Jo jo psykologiskt - för det har ju alldeles säkert ingenting att göra med pengar och uppmärksamhet?!

Vad tror ni om denna top tillsammans med kjolen från tidigare inlägg?! SE HÄR



D&G!!! Fy skäms!
Rackarns bajarn!!