silvia

Detta är väl bara för rart?!
En gammaldags telefonlur - att koppla till mobiltelefonen!!!!!
VILL HA!
En stor, härlig, greppvänlig, redig telefonlur med underbar, käck, spiralsladd.



Kolla in på YUBZ.COM

Jag vet att jag borde bygga mer kojor/spela krocket/göra hembakade kanelbullar med hemmagjord saft som vi tar med oss på långpromenadspicknick där jag pekar ut alla fåglar och växter och berättar vad dom heter och lär barnen om naturen och sen sitter vi på en filt som jag har vävt själv och vi äter vår fiberrika utflycktsmat ur korgen som jag har karvat fram ur ett stort stycke näver och jag har kortklippt hår och glasögon, aldrig linser, och kläder som inte framhäver min kropp utan är praktiska för allt friluftsliv och sen går vi ner till vattnet trots ösregnet och tittar på alla spännande larver som kommer fram ur marken och jag håller i dom och visar att det inte alls är äckligt med kryp och det gör ingenting att jag får jord och maskägg under naglarna, eller vad säger jag, naglarna är ju såklart kortklippta och omålade och sen går vi hem till vår hydda byggd av ekologiska pinnar och äter bark och sen går jag ut på kvällen och hänger mig i en hemmagjord, egentvinnad lina av vide. Men då har jag varit en riktigt bra mamma.

Detta är ett utdrag ur boken "Hemma hos Martina" skriven av Martina Haag.
Den är lättsam, rolig och extremt ironisk (som ni ser).
Jag fnissar högt och Mauro frågar "vad är det som är så roligt?".

Vår dator är tjurig.
Den är stingslig och vill inte lyda order.
Kan vara p.g.a. virus? Eller kanske att Silvia sparkade den i backen häromdagen? Hmmm......
Har försökt lägga upp bilder idag utan att lyckats, allt släcks ner.
Nåväl, jag hade i ärlighetens namn inte något viktigt att komma med ändå.
Inga funderingar runt existensiella problem eller emotionella tankegångar.
Nä, bara lite trams som jag ville dela med er.

Huset: arbetet fortskrider.
Magen: jag sväller upp som en luftballong, luft, luft, luft.
Silvia: har varit hos farmor idag. ÄTIT!!!!! En HEL tallrik med pasta och kronärtskockor.
Carmelo o Pepe: skäller som galningar på en stackars katt i ett träd.
Siria o Filippo: Siria är framme och äter varje dag, Filippo är livrädd för byggjobbarna, kommer fram i skymningen.
Mauro: trött - ligger och sover.
Åsa: längtar efter mamma som kommer om 8 dagar. JIPPIE!!
Vädret: Soligt och fint, så länge solen är framme är det jättevarmt - kvällen kylslagen.
Italien: Sanremo-festivalen håller på för fullt (som melodislagerfestivalen) och jag följer med halvt öga och öra.
Sängen: väntar.

Ja, som jag skrivit redan har jag ju till slut (mot alla odds!) lyckats boka in mitt läkarbesök till den 10:e mars.
DÅ erbjuder sig en tjej som jobbar hos Mauro att presentera mig för hennes barnmorska (som tydligen ska vara jättegullig), ringer barnmorskan och bestämmer att vi ska mötas och att hon sedan följer min graviditet. Toppen ju!
SEN hör Mauros pappa av sig och säger att han pratat med en god vän till familjen som är läkare, som i sin tur talat med en gynekolog som är villig att undersöka mig (på sjukhuset, inte privat). Jag får gynekologens privatnummer och förväntas ringa för att boka in en tid imorgon. Detta är samme gynekolog som ganska abrupt "snobbade" mig på telefon förra veckan - tänk vad lite kontakter gör susen! (ringde men fick int' tag på karln)

Hoppsan hejsan nu har jag alltså:

• inbokad tid på sjukhuset om 2 veckor
• "överenskommen" assistens av en barnmorska
• reckomenderad personlig gynekolog

Den du!

Så här ser det ut i min mage nu enligt gravid.se

Jajamensan, nu har jag bokat in ultraljud och läkarundersökning.
Lätt som en plätt.
INTE.
Så här ska man göra:

1. gå till din husläkare så får du recept på ultraljud/undersökning
2. gå till apoteket och be dom boka in en tid på sjukhuset
3. gå vid senare tillfälle tillbaka till apoteket för att få din tid
4. åk till sjukhusets "kassa" med receptet och betala ultraljud/undersökning
5. åk till sjukhuset på inbokad tid för ultraljud/undersökning

Och inte nog med det!
Allt detta ska du GISSA DIG TILL!!
De kanske tycker att detta är så extremt logiskt så att man inte behöver informera folk om detta tillvägagångssätt.
SUCK!

Igår var det en härlig vårdag. Luften var ljum och ljuden var annorlunda. Man hör folk prata och skratta, fåglar kvittra och skvalpet från båtarna.
Jag tog mig en sväng med Silvia i vagnen på förmiddagen och när det blev lunchdax hade jag ingen som hellst lust att gå hem och ställa mig i köket så jag övertalade Mauro, Marco och Gabriella att luncha ute.
Efter antipasti di mare, havs-risotto, friterade räkor o bläckfisk, panna cotta och kaffe var vi så däsna att vi ramlade ihop ute på en brygga och bara lapade sol en halvtimme. Silvia tyckte att det var jättemysigt och hon matade fiskarna med bröd.

Då var det dax att gå på första läkarundersökningen med magen.
Krångel.
Det italienska läkarsystemet är INTE smidigt.
När jag väntade Silvia gick jag till en privatläkare - alla rådde mig att göra det, så då gjorde jag det. Jag betalade en otrevlig läkare 1000 kr/undersökning - svart. Ville jag ha kvitto skulle det kosta 1200 kr.
Jaha, varför böt jag inte läkare då, om hon var otrevlig? Därför att denna kvinna var en av huvudläkarna (säger man så?) på det största sjukhuset här i närheten - där alla rådde mig att föda.
Denna gång vill jag inte betala någon. Jag vill gå direkt till sjukhuset och göra mina undersökningar - det är min rättighet.
Jag har ingen lust att våra pengar hamnar i fickan på någon gniden läkare. Sådetså!
Men även på sjukhuset försöker de vinkla en att gå privat. De ger rådet att gå till läkarens privatstudio första gången (1000 kr!), för att sedan bli följd av denna läkare på sjukhuset sedan. Utpressning.
OM man inte gör så "hotar" de med att man kommer bli undersökt av olika läkare var gång.
Men vet ni vad? Det struntar jag i.
De är ju andå läkare.
Imorgon skall jag boka in första ultraljudet - direkt på sjukhuset, med vem som hellst!!
(önska mig lycka till.....)

Yes!!
Idag hittade jag massor åt mig själv på marknaden!
Efter veckor av "fyndande" till Mauro , Silvia och moster Luciana lyckades jag äntligen handla åt:.... Åsa.
Extra toppen eftersom jag har en formsvacka vad det gäller "min estetiska självkänsla" - med andra ord känner jag mig ruggigt FUL på sistone.
Ja, nu brukar jag ju inte direkt gå runt o tycka att jag är en kalaspingla, men jag är verkligen fulare än vanligt.
Håret är oresonligt, jag har blemmor, kinderna hänger (typ bulldog!) och rynkorna erövrar mitt ansikte.
SUCK!!
Nåja, jag får väl ta itu med det hela - imorgon kanske.......
Idag tänker jag inte titta i spegeln - jag tittar på mina nya kläder.


(stövletter i skinn 50:-, kuverväska i skinn 40:-, turkos polo 50:-, tukost skärp "Max Mara" 20:-, vit polo 50:-, randig långtröja 100:-, grön-vit-brun kofta 50:-)

Så, då har jag tagit mig en härlig, kokhet dusch.
Jag har gått runt som en stel pinne, inlindad i sjalar och tröjor ett par dagar p.g.a. ryggen.
Idag är jag så pass okey att jag nog kan återga till gamla rutiner.
Denna gång är det dock oundvikligt - jag måste skriva in mig på gym och jobba upp lite muskler i ryggen. Agostino sa att min rygg är bara ben och senor. Tänk om han sagt så om mina lår!!!

Jag ska väl ta mig bort till huset för att se vad de rivit ner. Är det någon där ute som har en magisk trollstav kan väl den personen vara så vänlig att vifta lite med den över huset så att det ÄR KLART. Jag börjar få "hemlängtan" (efter bara en månad).

Solen skiner men jag har inte varit ute än. Nu ska vi se......9,6° C säger meteoportocesareo men då får man räkna med lite vind och fukt också. Ja just det, när jag tittar närmre ser jag att "Dewpointen" är 2,8° C - d.v.s. den värme man upplever. Vi får klä på oss ordentligt.

Ha en bra dag därute, och som sagt var - har ni eller någon ni känner en trollstav så hör av er.....

Det första kortet är taget på nyårsafton, det andra kortet är taget häromdagen.
Det känns inte konstigt att dag för dag se dom riva ner vårat hus, men när man ser gamla kort kan man inte annat än att bli lite sentimental.

Igår natt hade Silvia bestämt sig för att vara vaken.
Vid 5-tiden pallade jag inte mer utan väckte Mauro och sa att nu fick han vara vaken en timme så att jag kunde sova lite. Då somnade hon.
Vi vaknade vid 10-tiden, frukostade - Silvia framför "Ariel", jag framför datorn - och klädde på oss.
Sedan blev det "spesa" (mat-inhandling) och kattillsyn. Våra stackars katter är ju kvar i det gamla huset.
Ja "i" och "i", det finns ju inte så mycket att vara i.
Jag har fixat lite mys åt dom i trädgården med varma plaidar et.c.

Sedan kom snön.
Ja det rent av vräkte ner.
En kvart.
Det är kallt och det är blåsigt. Riktigt busväder.
Eftermiddagen har mest varit puzzel och matlagning.
Imorgon kommer några kompisar hit på lunch så jag har förberätt det mesta redan.
Det blir morotslasagna och köttrullader. Yam yam!

Jag har nyss lagt Silvia (23.00) - Mauro ligger däckad på soffan och själv väntar jag på Agostino.
Det är INTE min älskare utan en kompis som gör shiatsu-massage. Han ska trycka på min rygg.
Silvia har en period då hon vill vara i famnen mest hela tiden och min rygg tar stryk.

Detta inlägg är från igår kväll, datorn busade med mig och lät mig inte skriva klart.
Kan nu berätta att min 1-timmes massage var helt uuuuuuuuuuuuunderbar (även om det gör lite ont när han hittar de hårda knutarna)
Silvia har sovit 20-minuters intervaller HELA natten igenom. Jag känner mig lite seg.
Ska nu avsluta matlagningen och plocka undan lite.
Ha en bra dag!

Så här ser det ut på bygget idag.
Alla öppningar är öppnade, den gamla trappen riven och den nya är på plats.
Nästa steg blir nog att öppna upp väggen mellan kök och allrum - nyfiken i en strut är jag.
Silvia mätte på väggen och räknade "due, tje, kicke".
Efter en lång, svettig diskussion med vår projektledare (arkitekt) lyckades jag "få igenom" vårt önskemål om "walk in closet". HURRA!
Fortsättning följer..........

Kära blogg-läsare, jag vet att på sistone har det inte blivit så mycket skrivet på min blogg - mest foton.
Det är bara så att just nu är det full fart här med husbygge och allt.
Jag hinner helt enkelt inte.
Nu kan ju detta tyckas skumt utav er hårt arbetande mödrar där ute, som hinner med jobb, barn, hushåll och hobbys.
Jag får väl hålla med, men jag kan bara säga att min tid rinner iväg - dagarna går och veckorna susar förbi.
Alla har vi våra prioriteringar och jag prioriterar väl annorlunda än en företagsledning.

Vi mår i alla fall bra (förutom lite gnabb o tjafs!)
Silvia växer så det knakar och hon är min ögonsten!
Magen känns redan svullen, men jag mår bra. Arbetsnamnen är för närvarande: Ivan, Anna och Maia.

Bloggen startade ju som en

• delad dagbok :

en plats där jag kunde skriva av mig på svenska eftersom jag i mitt dagliga liv inte använder mitt modersmål. Ett bollplank där jag kan be om råd, vädra åsikter och bara leka med tankar.

• dokumentär om Silvias uppväxt:

med bilder och historier om min älskade pudding-pastej som kan följas av släkt och vänner på långt håll.


Jag gillar min egen blogg och jag har under de här månaderna lyckats nosa upp några andra bloggar som jag följer mer eller mindre dagligen - som ger mig skratt, råd, styrka och eftertanke.
Jag kommer nog stanna här ett bra tag även om jag ibland har skrivtorka eller otillräckligt med tid.
Men......jag har ju inga dead-lines att följa eller några prenumeranter att tillgodose!
Stort tack för alla kommentarer - ni är alla så vänliga och småroliga, TACK!

Och förresten - BUON SAN VALENTINO!!!!♥

Jo, den ger man till Pepe och Carmelo!

Vi har fortfarande vackert väder, äver om vindarna var "isiga" idag.
Silvia och jag åker bort till huset och kollar in framstegen varje dag.
Nytt förslag har uppstått: vi kanske får en "walk-in-closet"!!!!

Detta är några bilder ifrån "Masseria Melcarne" där vi var och lunchade häromdagen.
Drömmer om deras pumpagratin på nätterna.......



                 
                  

Och så fick Siria vara med på bild också, våran älskade kisse!

Några mer bilder från söndagens utflykt till Masseria Coccioli

Så här ser det ut i vårat hus nu:



sovrum & badrum

Igår fick jag min julklapp!
Eller fick o fick.....
- Igår köpte jag mig själv min egen julklapp.

Mauro har aldrig varit någon hejare på det här med presenter - han är "presenthandikappad".
Han har vid något enstaka tillfälle försökt men det har blivit totalfel (om man inte suktar efter en luftrenare i allahjärtansdagsgåva eller en borr i julklapp!) så numera säger han åt mig att fixa det själv.
Inte så romantiskt, men man kan ju inte få allt av en karl (man får nöja sig om de inte är alltför tokiga.....he he he)

Nåja, igår var jag iväg på en liten shoppingtrip till Lecce och stegade in på butiken där jag sett en fin väska innan jul - med tummen i "håll" att den var kvar och read.
Japp, 30 %!!
Från 99 euro till 69 euro (ca. 700 kr.)
Så god jul på mig!



Den är INTE Hermes, LV, Miu miu eller Prada - men den är fin och den är MIN!
Tack Mauro ♥

Igår var det en så'n där riktigt bra dag.
Solen sken och Wenche hade bjudit ut oss till deras masseria.

Jag har skrivit om "de förträffliga svenkarna" förut, men för den som är ny kan jag berätta att Wenche, Jan, Vanessa och Valerie bildar en modig svensk familj som lämnat fosterlandet bakom sig för att rusta upp en gammal masseria (bondgård) här i trakterna som de skall driva som bed & breakfast / hotell / resturang.

De första 8 rummen öppnas i maj och jag tror att deras visioner kommer att bli mångas nöje!
Det finns även ett litet kapell om man skulle vilja gifta sig.....

Hur som hellst var det jättespännande att se dessa halvfärdiga, anrika byggnader som inom kort kommer att ståta i all sin prakt.
Efter rundvandring åkte vi till grann-masserian för att inta en förtjusande lunch. MUMS!!
Ps. Jag åt rejält.

Gå in och kolla: Masseria Coccioli




Det kommer mer bilder vid senare tillfälle - datorn kämpar mot min vilja ikväll.

Den lite pojkaktiga stilen dök upp inom dam-modet redan förra säsongen med slipsar, hattar och västar.
Nu skall tydligen hängslena vara på intåg.
Kan ju vara praktiskt med mammabyxorna......; )

Hur är det nu?
Nog får man (nästan måste man) äta för två när man är gravid?!
Särskilt när man är i 6:e veckan och beben är 4-7 mm. lång!!!
He he he he!!!!!!!
Vi ska på resturang i kväll.......

Så här ser trapphuset ut idag.
Karlarna går bärsärkagång med släggan!

På väg hem från vårat sönderplockade hus var jag bara tvungen att stanna och ta kort på dessa vackra moln.
Väder och - för den delen - oväder sett över havet kan verkligen vara magnifikt!

Nu har ombyggnationen börjat på riktigt!
Sedan igår har vi 4 karla-karlar med släggor och hackor på plats.
De har rivit upp golvet på taket och börjat med innegolvet samt rivit ner kaminen.
Åh, äntligen - sååååå nyfiken nu - var dag sker det saker.

Daniel letar och letar..........

Här kommer ännu ett exempel på hur våra tankesätt kan gå vitt isär. Hur vi i olika kulturer lär oss att resonera olika.
Jag har ju tidigare berättat om de små nyanserna i våra (Mauros och mitt) sätt att tänka, leva och agera. De små nyanserna som kan vara svåra att se - svåra att sätta fingret på och ibland svåra att acceptera.

Salvatore, killen (karln) som vi köper dörrar och fönster av gav mig ett utmärkt exempel.
Han har några tyska kunder och berättade om deras - som han kallade det - orubblighet.

Om de en dag diskuterar solen och kommer fram till att "solen är svart" - gäller detta även dagen därpå för de tyska kunderna. För Salvatore därimot var solens färg fortfarande öppet för diskussion även dagen därpå, då han kanske kommit fram till att solen är grå ändå.

Enligt honom är de "O-elastiska" och envisna.
Enligt mig är de helt normala och mycket praktiska.
Jag menar, om man nu kommer överens om att solen är svart - kan man ju lägga den frågan bakom sig och inte tänka på det mer. Konsentrera sig på nästa fråga.
På mitt vis går man vidare.
På Salvatores vis är ALLT öppet for diskussion, inget är helt bestämt och det finns alltid plats för eventuella ändringar.

Självklart tycker jag att det är 100 gånger smartare att göra på det "tyska"(svenska!?) viset, men efter 14 år tillsammans med Mauro kan jag ändå förstå deras tankesätt - även om det är korkat............................!!!!!

Har formsvacka vad det gäller matlagningsfantasin.
Har ni några tips?
De senaste dagarna har vi ätit: köttbullar i sås, spagetti med blåmusslor, pumpasoppa, mangold.
Idag ska jag laga svamprisotto, men sedan tar min fantasi HELT slut. SUCK!
Förslag?

När vi var på bröllop förra helgen sjöngs denna sång och jag fullkomligt förflyttades 30 år tillbaka i tiden och mimade framför badrumsspegeln med hårborsten i högsta hugg - som mick såklart!




Mauro visste inte vilka Baccara var!!!
Nu först inser jag att han ÄR ung.

Idag har vi pratat svenska.
Wenche, Vanessa och Valeri (3 komponenter av den svenska familjen i Lecce) har varit här på lunch.
Supertrevligt.
Silvia tycker att det är så kul med lite större tjejer och det är härligt att höra henne prata lite svenska.
Klockan 17 var det dax för cirkus!
Wenche hade fixat biljetter till Cirkus "Monti" i Lecce.
Ur-bus-kul även för mamma Åsa som aldrig varit på cirkus tidigare!

Igår hade vi en hektisk dag.
På förmiddagen rensade jag avlopp tillsammans med svärfar, friterade köttbullar och dammsög.
Lunch hos "nonni" (=farmor o farfar, Silvias alltså!), med Mauros bror Daniele och hans flickvän Olga.
Efter lunchen gick vi ner till torget där Stålmannen, Rödluvan, Pippi långstrump och de andra höll till - KARNEVAL!!
Full fart, hög musik och feststämning!
Sedan packade vi ihop oss och for vi iväg till Matildes 2-årskalas en timme försenade trodde vi, men det visade sig att vi var 23 TIMMAR FÖR TIDIGA!!! Vi hade tagit fel på dag med andra ord. Flytten med tillhörande snurr har nog tagit mer på krafterna än vad vi hade väntat oss!
Eftersom Matildes föräldrar dessutom redan var upptagna inför kvällen ringde vi våra vänner Lanfranco och Pina - vi mötte upp och tog oss en promenad i Lecces centrum - där "la movida" håller till. Riktigt trevlig.
Vi försökte inte ens att klämma in oss på någon av de överfulla, uppbokade (VARJE lördagkväll!) resturangerna, utan avslutade våran prommis på Mc Donalds - inte mig emot! MUMS!
Dessutom kunde Silvia leka i lekhörnan, så hon var HEL-nöjd min lilla tiger.

Nu ska jag lägga upp några kort här, dricka upp mitt kaffe (mums fillibabba!) och sluta upp med Mauro i huset för att hämta DE SISTA pinalerna!
Det känns inte ens sorgligt att se vårat älskade hus isärplockat - det känns bara som "det var fan i mig på tiden!!"





HA EN BRA DAG OCH TACKAR FÖR ALLA LYCKÖNSKNINGAR!!!!

Yepp!