silvia

Så här bra blev det och jag eldar VARJE kväll.

Först nu är jag klar med torkning. Byggdamm är INTE kul. Helnöjd med kaminen är jag i alla fall!!

Det heter "ull" det de fyller upp med.......

Och jag som redan bjudit in folk att grilla ikväll. Hur ska jag hinna städa & handla? De är INTE färdiga med kaminen än. Tidsoptimist?

Vad tycker ni om privacyn? Eller rättare sagt, vad tycker ni om privacyn och de nya kommunikations-medlen? Bör vi ständigt vara på vår vakt, passa oss för det vi skriver och misstänka att det sitter sjuka människor vid en dator som ser våra vardagliga tankar som "information"? Igår hade vi en mycket livlig diskussion om facebook, bloggar et.c. som fick mig att må pyton. En kompis, som för övrigt jobbar med datorer, är TOTALT emot facebook och ser dess användning som förkastlig. "Onödig information som kan hamna i fel händer" En av de saker som jag uppskattar mest av min egen barndom var den underbara frihet jag hade. Att man inte gick och väntade på något lurt i varje buskage. Visst fanns det otäckheter såsom grannens alkoliserade son (lite skum....), gruvmaja, grävlingar och Olof Palme (pappa moderat). Var gång jag kommer hem till Sverige förundras jag över den frihet som barnen fortfarande kan ha där. 3-åringar som cyklar runt i området ensamma och barn som lyckliga springer omkring utan en nervös mamma hack-i-hälinen. Här nere i Italien ser vardagen lite annorlunda ut. Inte därför att det finns pedofiler och förövare i överdrift, utan mest för att våran omgivning i sig INTE är barnvänlig. Inga cykelbanor, knappt några trottoarer (och finns de så används de till bilparkering, lyktstolpsplacering eller hundtoalett), bilar som kör alldeles för fort, smala gator, trasigt glas överallt, skräp, skräp, skräp, slängda kokainsprutor och hundskit är några av de dagliga farorna. Det cirkulerar historier om hur barn "försvinner" i köpcentrer och senare påträffas med rakade huvuden sekunderna innan de skulle föras bort för att aldrig hittas. Pedofiler som jobbar som vaktmästare på skolan (Leverano) och stackars Sarah (14-årig flicka från en stad här i närheten) som blivit mördad av sin kusin och sin morbror. Mina armar sluts om mina barn tills jag känner att jag kväver dem...... Om jag nu ska vara rädd för att kommunicera via internet stängs cirkeln ytterligare. Självklart förstår jag att men enkelt kan undvika "utmaningar" såsom personliga uppgifter och för avklädda bilder på barnen. Men var går gränsen?! Diskussionen igår var angående en barnvaktsförfrågning till en väninna där jag även uppgav att jag skulle till tandläkaren - för utlämnande enligt våran kompis. Vad är då att undvika på internet? Att köpa resor? (en tjuv ser ju att man är bortrest!), kort (kan hamna i fel händer), postorder? forum? googelsökningar? hemmavideokamror som går via nätet? De exempel som han gav till mig (som för mig var reella) var hur han själv(eller vän), lyckats kracka en amerikansk hem-video-kamera och sett insidan av ett privat hem. Eller hur de amerikanska försäkringsbolagen har "spionerat" privatpersoners googelsökningar där de informerat sig om diverse sjukdommar för att sedan neka dessa personer försäkring. JAG VILL INTE!! Jag vill inte kväva mina barn. Jag vill inte kvävas själv. Jag vill inte vara ständigt rädd. Och om man konfronterar de olika situationerna i livet, måste man inte då vara lika livrädd? Stranden med barnen. Sjukhusbesök (journaler som kan hamna i fel händer). Skolan. o.s.v. o.s.v. Var går gränsen mellan att vara vaksam och rädd?! Snälla ge mig lite åsikter eftersom jag VERKLIGEN hamnat i kris.

Igår kväll regnade det här, eller ja, det fullkomligt ÖSTE ner.
Blixtar och dunder, timslånga strömavbrott, tillfälliga sjöar och plaskblöta hundar & katter.
Regnet hann inte rinna undan och en totalblöt Mauro fick försöka tömma stuprännor i totalt mörker (he he he, vem har sagt att man inte har en liten sadist i sig?!?!).

Jag var ute & riggade (dyng-sur!) en provisorisk koja till stackars Boris som Mauro (!) föst in i trädgården kvällen till ära. Det bidde en badbalja under ett plastbord, allt för att komma undan skyfallet.

Ivans kvällsbad fick bli i ficklampssken och middagen med tända ljus. Tack och lov har mina nära och kära i omgångar forslat med superbra ficklampor i från Clas Olsson - TACK!
Silvia däckade relativt tidigt (i mörkret) på fåtöljen och strax därefter Mauro och Ivan i våran säng.

Jag åt ensam sittandes i köket.
Tända ljus och blixtrar över havet - naturens skådespel utanför panaromafönstren.
Regnet som smattrade.
Stekt kycklingfilè och ärtor medans jag läste en god bok och njöt!

När strömmen kom tillbaka vid 23.30 tog jag mig en varm dusch, forslade bort lillkillen och kröp till kojs.

I morse sken solen men man kunde se runt omkring hur gårdagens regn forsat fram.
Dags för Silvias blodprover och hela familjen hoppade in i bilen och åkte mot Lecce (Mauro skulle till INPS för sitt arbete).
I Leverano tog det stopp.
TOTAL översvämmning.
Vi fick ta en lång omväg och kom till sjukhuset en timme försenade. Jag förklarade mig och efter lite pustar o stön fick vi ändå ta Silvias prov.
HENNES VÄRDEN HAR ÖKAT!!!
Vi ska tillbaka om 14 dagar, så nästa vecka är vi "lediga"!!




Så kan det gå om inte haspen är på!!

Utflykt till Otranto.

Några vackra vyer från Perugia...och så några kort på oss.

Men jag kan bara inte låta bli att visa upp bilder från våra prommisar!

Nu är det som vackrast i Porto Cesareo - stränderna ligger tomma
och väntar på våra fötter.
Snäckor plockas, sand ätes (Ivan dök), och fiskmåsar beundras.
Igår hade vi med oss Francesca och Giulio och jag hoppas och tror att
de gärna gör oss sällskap fler gånger.
Ivan somnade i bilen på väg till stranden men som tur var lyckades jag ruska liv i honom!

Livet är härligt!

Inte från P3 utan från PC (Porto Cesareo)

De har lagt klart golvet på baksidan idag.
Imorgon ska de fylla i fogarna.



Vinskörd i trakten.
Var man än åker så ser man dessa API med druvor.
Hamnade bakom denna vägpropp i Leverano.
N.B. fårskallar



Monterat upp lampor över matbordet.
Det bidde IKEAs 365+BRASA och jag är nöjd.



Ivan hade en jättestor snorkuse som tittade ut ur näsan igår.



Silvias blodplättsvärden är på nergång igen och vi ska till Lecce på tisdag för nya prover.
Eventuellt blir det en kortisonkur.
Inge kul.

Imorgon är det Mauros födelsedag och detta ska inte firas i stort (men i litet!)

Sol, sol, sol.

Trots att vi bor med havet inpå knuten är det något speciellt med att
"åka till havet".
Vi tog en kaffe/glass paus på baren "Principe" med Mauros mormor Maria idag.
Vackert väder och glada barn.

Inte med stormsteg direkt, men det går framåt!
Idag har de börjat med golvet - nog blir det fint?!

Sommaren är slut (relativt).
Skolstart imorgon.
Alla TV-program nystartar.
Gatan är folktom.
Porto Cesareos centrum ligger (relativt) öde.
Rutiner.
Vanor.
Lagom.
Jag bara älskar det!!

(Får nog lov och byta efternamn till Svensson......)

Jag har efter diskret efterfrågan bestämt mig för att lägga upp mina bilder från Milano.
Det finns två olika anledningar att jag inte pubblicerat dem ännu:

1. Anna, som är med på kort (ville kolla upp om hon ville - men det skiter jag nu i.....)
2. Jag ville ta mig tid att skriva något vitsigt om hur chic'a mina väninnor är medans jag känner mig som en bond-mora (bonde alltså, inte Bond som i James Bond!) (men det skiter jag i........)

Efter våran Sverige-tripp tog vi rutten över modets huvudstad där min älskade Jenny bor.
Jag kan varmt rekomendera att ha "en Jenny".
"En Jenny" är en väninna som är rolig, trevlig, snygg och alltid finns där för dig. Hon är klok och tålmodig samt en god lyssnerska.
(Biverkning; du kan vid enstaka tillfällen känna dig lufsig och simpel i "en Jennys" närhet)


Smaskig middag på Jennys balkong (Jenny & Angelica)




Med på korten är förutom Angelica också Jennys väninna Anna
som som grädde på chic'eri-moset bor i Paris!!





Nu måste jag spriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinga!!!! Ska till hundgården med Wenche!!

Det får bli lite bilder i taget eftersom jag fortfarande rantar runt som en skållad råtta.
I morse åkte (tyvärr!) våra gäster hem och jag försöker nu, så gott det går, ta igen all marktjänst.





Nog var Silvia vacker och bruden en marängsviss?!?!?!
De kan konsten att förfula bruden här.
Massor av ALLT - massor av pärlor, massor av blankt, massor av strass, massor av brodyr, massor av ryschpysch, massor av smink, massor av spray, massor av löshår, massor av kitch!!!!!
Hua mej!

Partaj HELA helgen!
I lördags var det bröllop HELA dagen (själva bröllopet på förmiddagen, sedan lunch som höll på ända in på nattkröken)
Idag har vi lunchat med brudparet och "det gamla goa gänget från Perugia-tiden" för att sedan jäkta hem & duscha, stassa om och åka iväg på dop med middagsbuffè.
Puh!
Jag är mätt, trind och trött.




Jag lägger upp lite kort i morgon om det hinns med (Francesca kommer, murarn kommer, elektrikern kommer, Paolo & Elisabetta kommer - och sover över, jag måste handla, plocka undan och fixa med ditten och datten.......)