silvia

Jag var iväg igår och köpte mig en super-sexig bikini i storlek 52!!!!!!! WOW!
Hade ingen lust att spendera en massa pengar på "mamma-bikini" (här i Italien kostar de skjortan) så jag köpte en "tant-variant" på närmsta varuhus!!!
På söndag ska jag roa (/skrämma?) folk på beachen!

Helt otroligt! De har ringt från IKEA (till min väninna Gabriella) och sagt att de inte tänker ge henne den nya soffan. Hon får "hålla till godo" med ett annat utställnings-ex - annan färg, annan form.
Hur funkar detta med IKEAs ideologi?
DE gör fel / de ber så hemskt mycket om ursäkt / de lovar att fixa felet / de skriver under ett intyg på det och så helt plötsligt ringer de och "tar tillbaka" alltihopa.
Oacceptabelt är min åsikt.
Slutar inte här.

Ja håll tummarna att vi kan flytta in om en månad!
Idag var det två "lag" på bygget: elektrikerna och golvläggarna (de sätter in marmor runt fönster o dörrar) Full fart!
Silvia lekte "Dumbo" när hon inte grävde.......

Igår var Silvia med mig på marknaden, men vi har inga direkta fynd att visa upp.
(Den bästa perioden att fynda är när de byter "årstid" för det är då alla "nya" grejer kommer fram. Nåja, ibland ramlar men på nå't...)

Sedan var vi 2 timmar på bygget. Dels för att äta en medhavd panino tillsammans med elektrikerna och dels för att diskutera arbetet. Silvia roade sig med att gräva i murbruket med spaden som jag turligt nog inhandlat på marknaden.

Varpå vi for hem och tupplurade.

Efter vilan drog vi ner till playan. Stooooor sandlåda för en liten flicka med hink och spade!

Därefter svepte vi förbi Benetton-outlet (eftersom Silvia blivit blöt!), köpte lite nya trasor och gick till "Nunzia" (våran favvo-resturang) där Silvia tryckte i sig en hel portion köttbullar (till mammas stora glädje!!!).

Här kommer lite färska kort från bygget.



Det går framåt.
Långsamt, men det går framåt.

forts.

Efter att ha provsuttit varje soffa, gjort IKEA-kitchenplanner med prisuppgifter och "pillat" på varenda produkt som finns till förfogande att "pilla på" var vi redo for lunch.
(Vid det här laget var jag svimmfärdig)
Åh, lycka - här lassade jag på med räkmacka, gravad lax och laxsallad (o lite potatis i ugn). Till denna gudagoda njam-njam-lunch drack jag lingondryck, smarr!

Därefter ville Gabriella gå tillbaka och provsitta lite soffor etc. etc. (HJÄÄÄLP!!!!)

Vid 18-tiden säckade Åsa Eden ihop på en soffa innanför kassorna - även den mest rutinerade shoppoholic har sina gränser!
Efter många långa resonemang och funderingar bestämde sig Gabriella att köpa just den soffa som undertecknad säckat ihop i. Ett utställnings-ex som de satt ner 50 % i pris. Och HÄR börjar våra trubbel.
Vi informerar oss om hur vi ska gå till väga med soffan samt de övriga inköpen/frakten och får en utskrift av kvinnan i informationen.
Med denna utskrift går vi till kassan, ytterligare krångel då kvinnan tydligen rört till det med utskriften.......
Därefter går vi till varu-utlämningen för att få ut garderob, skåp etc.
Efter att ha hämtat ut våra varor ska vi med kvittot gå tillbaka för att hämta soffan - för att sedan gå med ALLA produkterna till speditions-disken.
DÅ FINNS INTE SOFFAN KVAR!!!
Soffa borta.
De har sålt soffan 2 gånger.
På en halvtimme.
Gabriella börjar tugga fradga.
Vi börjar tillsammans med personalen att leta soffa.
Det visar sig, efter många om och men, att någon smart ärt-hjärna tagit prislappen från en annan produkt och köpt soffan för en spottstyvel (orginalpris 950 euro, Gabis pris 475 euro, ärt-hjärnan betalade 105 euro!!!).
- Vad är det för en idiot i kassan som inte känner igen en sådan pris-miss!!!! Kastar Åsa ur sig, varpå killen som är framför mig blir röd och tyst......Nåja, rätt åt honom, det var ju faktiskt super-klantigt!
Vid 21-tiden, då butiken börjar stänga alla dörrar har vi tillsammans med "ansvarig för IKEA i Bari" rett ut oredan och Gabriella får en NY soffa hemskickad. Säga vad man vill, men de är tillmötesgående på IKEA. Tur det.

Vid 23-tiden kom 2 fisk-luktande hjältar hem.
Lite tröttare.
Lite nöjdare.



Vilken jävla dag!

Vi kom iväg vid 9-tiden.
I en minibuss som luktade fisk!
Gabriella hade lånat färdmedlet av sin brors svärfar som har ett hotell, och tydligen - och tyvärr, hade de nyligen forslat lite fisk med den. URK!
Det första Gabriella gjorde var att ta den till biltvätten, men t.o.m. dom gick bet.
Alltså for vi iväg med rutorna lite lätt nervevade.....

Sedan upptäckte Gabriella (som är advokat ut i fingerspetsarna och dubbelkollar allting) att bilförsäkringen gått ut dagen innan. Hm, INTE så bra eftersom resan är ganska lång, bussen är inte vår, hon är ovan att köra den plus att hon fraktade en gravid kvinna (och tusen andra orsaker!). Telefonsamtal.
Till slut kom det fram att ägaren hade betalt den nya försäkringen men inte fått ut kvitto på den än - okey, vi kör vidare.

Vi kommer fram till Åsas modemecka: Bariblu!
Ett köpcenter i utkanten av Bari med 120 butiker, därbland H&M!!!!
Gabriella säger: du har en halvtimme på dig
Finfina saker till Ivan - jag är ganska snabb på H&M.
Anorack, kofta, tröjor och polotröja. VIPS!

Sedan styr vi kosan mot Nirvana - IKEA!!!!
Heldag. Och då menar jag verkligen heldag.
Gabriella ska möblera ett hus, visseligen ett litet hus, men det finns 3 våningar.
Gabriella har beslutsångest.
Därefter följde många, långa men trevliga timmar med funderingar, resoneringar och överläggningar.

Återkommer senare med uppföljning och bilder - måste rusa nu!

Nu åker jag till IKEA & H&M över dagen!
Tillsammans med min kompis Gabriella ska jag njuta av "lilla Sverige".
Jag ska köpa massor med pepparkakor, kanelbullar, kaviar, tunnbröd, lingonsylt, saft etc. etc.
Ha en bra dag flickor (och pojkar?)!!!!

Vi har haft riktigt bra väder i helgen så automatiskt har det varit full fart här.
Lecce-utflykt med "nonna", koll på bygget, Marcoflavios födelsedagskalas, 1:a badet, söndagslunch hos svärföräldrarna, byfest i Leverano (körsbärens fest!) och mycket mer.



 


Jag lever mitt liv genom kameralinsen!

Inatt har Ivan hållit mig vaken så gott som hela natten. Han har snurrat sig, sträckt på sig, sparkat och till och med dansat break-dance därinne.....
ZZZZZZzzzzzzzz................

Lille Ivan (som för övrigt har namnsdag idag!) börjar förbereda sig på nedkomsten i oktober genom att se över sin garderob.
På sjukhusen här vill de att man tar med 4 olika klädbyten (plychoverall+body) som man lägger ner i en tygpåse med barnets namn (ofta broderat) på.
Dessa små overaller/pyamaser hittade jag på La Redoute och kunde bara inte hålla bort fingret från "lägg i shoppingbag-knappen"!

Det var inte Carmelo.
Idag har jag varit på baren i Copertino och pratat med kyparen.
Hunden som "skulle vara" Carmelo låg och sov intill baren och var som sagt var INTE min Melo.
Hoppet släcks.
Bu.

Ingen Carmelo-boy.
3 gånger har jag åkt ill Copertino, 3 gånger har jag åkt hem igen med hundhuvud (det var väl ett passande uttryck i sammanhanget?!)
Baren där "han" blivit sedd var idag stängd så jag har inte kunnar verifiera om hunden som kallas "Scattato" nu verkligen är min Melo.
Det ser dock mörkt ut, jag pratade med kvinnan på hundgården idag och hon säger att Carmelo inte synts i Copertino och när jag visade killen på bensinstationen mitt emot baren kortet på Carmelo sa han att han aldrig sett honom.
Vad "hemskt" det är när det tänds ett hopp för att sedan suddas ut.
Suck.

Med risk för (och med ganska stor säkerhet) att bli tjatig, kommer här lite mer kort på min äääälskade gulle-lull-unge som utnämnt sig själv till huvudansvarig för familjens bevattnings-arrangemang!
Hon är ju bara så foto-genisk att jag int' kan låta bli.......

CARMELO: Ingen hund syntes till i morse, skall åka tillbaka i efter middag och leta.



Silvia tyckte att Pepe behövde badda pannan.



Klänningen kommer från H&M, hatten har jag sytt (jag har ju inte studerat på Stockholms tillskärarackademi förgäves ändå!)

Sitter just nu och laddad upp med en kopp kaffe.
Snart ska jag iväg med en kompis och leta Carmelo!
Vi har fått in information om att han kanske finns i Copertino, ca. 12 km. härifrån.
OM det är han, lever han numera vid en bar där de ger honom att äta och numera kallar honom "Scattato".
Hoppas, hoppas, hoppas!!!!
Min älskade Melo har varit borta sedan 11 april och vi saknar honom varje dag. Det har inte gått en enda dag utan att Silvia säger "Melo non c'è" = är inte här.
Vi adopterade honom som redan fullvuxen för 5-6 år sedan, då var han mager som ett skelett och levde på gatan.
Snälla, snälla, snälla - jag ska bli en godare människa OM det är han!!!!



Kortet är från 07.03.12

Igår kväll var vi på grekisk resturang i Lecce med vänner.
Det var riktigt, riktigt gott och min andedräkt ångar av vitlök idag, ahhh......

Lecce är en vacker barock-stad som på kvällstid rent av sprudlar av folkliv.
MYSIGT - ROLIGT - TREVLIGT - GOTT.



Snygg spökbild Mauro knäppte på mig va?!

Dagens trädgårdsmästar-övningar slutade med att Silvia
trillade ner (med rumpan!) i Pepes vatteskål. Skål!

I vår familj har vi, vad vi kan kalla "tokiga tider".
En rytm totalt olika andra familjer (kan jag slå mig i backen på!).

Mauro är morgonpigg (urk!) och smyger upp redan vid 6-tiden på natten - ibland tidigare om han ska ut och tämja vågor.
Framåt 9-tiden börjar det röra sig i sovrummet igen, då är det dax för sjusovarna Åsa och Silvia att kravla sig upp.
Vid 1-tiden slängs en stycke unge i säng igen, efter maten (ca. vid 3) ramlar Mauro ihop på soffan och undertecknad kryper ner i bingen (detta nu när jag är gravid då jag upptäckt att jag undviker illamåendet med en tupplur efter maten). Det sovs till 4-5 tiden.

På kvällarna upprepas följande procedur:
Mauro däckar på soffan vid 10-10.30 - han har då lagom fått i sig något ätbart efter jobbet (han kommer oftast hem vid 9-9.30).
Kl. 11 är det Silvias tur. Hon plockar då ihop kossan, minikossan, Fufi, Max, Grisen och Bamseboken och marcherar in i sovrummet.
Efter att ha plockat undan röran av middagen samt leksaks-kaoset har äntligen mor i huset lite "egentid". Då brukar jag varva ner med en kamomill-te, titta på TV eller blogga lite. AH!
Vid 1.30-2 tiden släcker den sista komponenten av knasiga familjen D'Andria/Eden sänglampan.
ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzz........................

Just nu funkar detta tokiga arrangemang, men med Silvias inskolning på förskolan i september och Ivans ankomst i oktober blir det nog vissa praktiska och rent nödvandiga ändringar.

Idag har jag roat mig på bygget med att ta lite knäppa kort!
Mina knöliga fötter är väl tjusiga så det förslår?!?!

När jag var liten kunde jag för allt i världen inte tänka mig att handla på Myrorna. Jag tyckte att det var mycket Pelle-snusk.
Nu för tiden, som ni säkert förstått, är jag en hängiven andra-hands-fantast.
Jag tror dels att vårat konsumtions-samhälle gör att mycket andra-hands-varor inte är så använda som de var när jag var knott (då var plaggen verkligen slitna) och dels att det finns en bred marknad för "vintage" som gör att utbudet är förträffligt.

Och till er som fortfarande tycker att det är Pelle-snusk: Om ni bor på hotell sover ni ju en hel natt i lakan som är använda hundratals gånger - av olika människor, och var gång ni äter på resturang äter ni ju på tallrikar som ätits på hundratals gånger - av olika människor.
Den stora skillnaden är ju dessutom att det som inhandlats tvättas/skuras/gnuggas av mig.

Länge leve andra-hands!

Just det.
Torsdag.
Marknad.
Dagen till ära sken solen och att "rafsa" runt på marknadsborden och småprata med andra fruntimmer var en rent nöje.



Dagens fynd:

• kakibyxor från Zara, 30 kr.
• blommigt linne, 20 kr.
• LV - väska (och jag tror faktiskt att den är "äkta"), 30 kr.
• Cloè tröja, 50 kr.
• linnetunika, 50 kr.
• svart skinnväska, 130 kr.

Jag är helnöjd (trots att jag är super-putt på Mauro), ska nu blanda i ordning lite sallad (körsbärstomater, mozzarella och basilika - mums!), slå på mitt kasettband med "Bygglov" (TACK SIS!!!), trycka ner den generösa (och ständigt växande) rumpan i soffan - och bara relaxa.
Silvia är hos farmor, Mauro (blä!) är borta på jobb idag, så jag är "ledig".

Ha en fin dag bloggare, familj och vänner!

Idag har det duggat från och till, blä, blä, blä.
Detta regnmoln hängde över Porto Cesareo som ett täcke - effektfullt.
Imorgon ska det bli fint, det har de lovat!

Nu var det ett tag sedan jag visade upp husbygget.
Läget är:

• allt som skulle rivas har rivits
• allt som skulle byggas upp igen har byggts upp
• elektrikern har avslutat första omgången

Det som är kvar är:

• lägga "bottenskiktet" på golvet
• lägga golvvärmen
• beställa/montera in kamin
• montera toaletter/handfat/badkar/dusch och sån't
• beställa/montera kök (med diskmaskin, ugn, spis, kyl etc.)
• lägga golv (med spots på vissa ställen)
• montera in marmor runt fönster och dörrar
• montera in fönster och dörrar (med tillhörande jalusier)
• kalka väggarna
• elektrikern ska dra ledningarna och slutföra arbetet
• allt ska målas

SUCK!!!
Ser surt ut va?!
Tror ni att vi kan flytta in till sommaren?!?!?! Ha ha ha ha ha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hoppet är visst det sista som överger en, så vi kämpar på (mot alla odds.....).

Sedan får vi inte glömma att det tillkommer vissa Bari-utflykter (IKEA!) och en flytt. Vi har tex. inga sängar och garderoben måste ju ha hyllor - annars blir det besvärligt att hänga upp galgarna....
Dessutom har Åsa Eden inte målat om soffgruppen ännu, inte klätt om dynorna, inte målat Silvias garderob.
Paniken växer i samma takt som magen.

Så här ser det i alla fall ut i dagsläget



Ps. Jag trodde att jag var orginell när jag kom på den geniala idèn med det runda fönstret i trapphuset - ni vet.....hav, torn, utsikt, båtkänsla. Jojust de'! Hörde på "Simon & Tomas" att 80% av alla svenskar som bor intill vatten har just .......ett runt fönster!!!!!!
Snacka om att vara svensk i ryggmärgen!

Här kommer ett kort på en Ivan-mage.
Kortet togs av min syster för 1 1/2 vecka sedan, så lite rundare har jag allt blitt sedan dess!
Ikväll har vi varit på kontroll och grabben växer så det knakar, är redan "en vecka större än normalt".



Ska nu dricka lite ingerfära med honung mot den retliga hostan jag har och sedan sluta mina ögon. Det har varit en bra dag.
Go' natt allesamman!

En underbar dag med mycket såpbubblor och en fantastisk solnergång.

Ni har väl inte ungått att fransarna är tillbaka?
Sist jag "fransade" var när jag gick i högstadiet och sydde på vita gardinfransar längs mina ballongjeans (jo, de kallades faktiskt så och jodå, det var faktiskt ganska "hot" då!)
Efter ett liknande mode-angrepp har fransarna legat i lä i ca. 25 år - i varje fall vad mig anbelangar.
Nu måste jag nog erkänna att de stimulerar mina estetiska morrhår igen, grrrr.....
Kanske inte en hel klänning som Roberto Cavalli föreslår eller knähöga gladioatorsandaler som Etro visar upp.
Näe, lite lagom - en väska vore ju trevligt.
Tills min plånbok tillåter mig att shoppa loss hos Katherine Kwei håller jag till godo med min lilla marknads-frans-vintage-väska som jag inhandlade idag.



Bilder: Cavalli, Etro, Kathrine Kwei, Frans-Oskar Bryssel (Galenskaparna), Prada (Fringe bag) och Versace (Fringe Hobo)

Jovisst serru', idag har jag gått bärsärkagång på marknaden och dragit hem en massa fynd!



Detta bev till och med en liten outfit!
(OCH den putande magen FÅR faktiskt rum!)

• linne-tunikan kommer från Caractêre och kostade 50 kr.
• den fantastiska brokadsjalen kostade 40 kr.
• väskan kostade 10 kr. (lite fransar till sommaren MÅSTE man ha!)
• skorna - de gobitarna - kommer från KOAN och kostade 100 kr.

Sammanlagt blev det 200 kr. Inte illa pinkat va?!

Hej hå, hej hå jag nu till marknaden gå!!!

Som det inbitna Dr.Phil-fans jag är funderar jag ibland på "de 7 personerna i ditt liv som förändrat dig till den du är" och kommit fram till en lista.

Pernilla (även kallad Bejan) - vi träffades i 7:an, och har sedan 8:an varit "bästisar". En stark tjej som med åren blivit en stark kvinna. Lite av en förebild, lite av en nagel i ögat för "vanligt" folk som inte har 4 barn, inte har karriär, inte har den perfekta villan pa 400 kvadrat, som inte äter ungsbakad krabba på tisdagar, som inte "älskar att gå på gymet", som inte glider i sina tajta märkesjeans. Älskar dig Bej, du har gjort mig till en bättre människa - framförallt starkare.

Antonio - den första kärleken. Han öppnade mina ögon för det som kom att bli mitt hemland. En supertrevlig kille som jag hör av vid enstaka tillfällen än idag. Nu gift med två barn.

Karin & Michael Breman - min extrafamilj. Föräldrar till de två lintottar jag såg efter och bedårade i Varazze/Genova åren 92-93. Två otroliga människor som visade mig att med personlighet, vilja och lite jävlar anamma kan man sträcka sig efter det man vill ha här i livet.

Jenny - min super-duper-väninna som jag träffade min första dag i mitt nya liv i Perugia. En jämtländska med kloka ord och skin på näsan. Har hjälpt mig när jag behövt hjälp, plockat upp mig med sås-slev och ALLTID funnits där sedan den dagen (även hon lite av en nagel i ögat för vanligt folk om sanningen ska fram.....). Trots hejdundrande karriär och hektiskt liv strax utanfor Milano finns hon ständigt närvarande i mitt liv. Ti adoro.

Mauro - den stora kärleken. Den människan som kan såra mig mest och göra mig den lyckligaste kvinnan i världen. Mannen i mitt liv. Fadern till mina barn. Styrka och sårbarhet. Vardagen blir aldrig tråkig med en Mauro! Älskar dig.

Silvia - min älskade dotter. En liten människa med stor personlighet. Jag är helt klart en bättre, tryggare och förståndigare person sedan du kom till världen. Älskar dig mer än livet.



Andra människor som för mig varit mycket viktiga är (förutom min familj): Ylva, Kajsa, Lorenzo, Luciana och alla mina underbara vänner. Jag är en lyckligt lottad person.

Uj uj uj, blev nästan lite gråtmild där....snyft.....

Silvia är lite förkyld och gnällig, men när vi köpte såpbubblor blev ALLT bra för en stund!

Jag är (som de flesta av oss) en mång-fassetterad person och har därför ett brett utbud bland mina favorit-bloggar.
Man kan säga att jag läser olika bloggar av olika anledningar.
Jag "bloggar" sedan september 2007 och har sedan dess skapat mig en "blogg-familj".

Här kommer en kort presentation av några "systrar":

Piccolina, är en blogg jag läser dagligen p.g.a. dess vackra språk. Det är som att läsa vardags-poesi som man dessutom kan relatera till - Tack Sara!

Vardagsglimt, läses av mer eller mindre samma anledning, plus att hon är utlandssvenska som jag, vilket kan ge nya perspektiv på olika situationer.

Isa bloggar, en tuff kvinna/mamma som vågar vara sig själv och säga vad hon tycker.
Isa har dessutom barn som är lite äldre än "mina" så hon ligger steget före vad det gäller olika "faser" som de små monstren liven passerar. Utmärkt mentor för en novis.

Gioia, en hurtig (det var väl ingen förolämpning?) tonårsmamma(!) som har vissa rötter i mitt älskade Italien. Berättar om livet i en familj som håller ihop.

Nytt under solen, en utvandrad svenska i Malaga som har skriftens gåva. Hon funderar, resonerar och skriver. Många "aha-känslor" och fniss-attacker.

Mammahumlas blogg, en ung (tror jag i varje fall...), rolig, glad mamma som tar en hel del med en klackspark och kan få en att le i mjugg även de regnigaste dagarna.

Sunshine, min "adoptivdotter på distans". Jag tror vi ramlade på varandra när hon skrev ett inlägg om hur hon ogillade katter (dumma dig!) och har sedan dess haft kontakt. Helt olika liv, helt olika åldrar, helt olika livserfarenheter men ändå tror jag att vi kan peppa varandra ibland. Kram på dig gullet!


Sedan har jag några bloggar som är mode, gossip och kul - ja ni vet sånt som kan vara rent underhållande ibland.

CityCatwalk, en livsglad Göteborgs-tjej som har koll på mode, trender och lite gossip. Hon är dessutom New York-expert efter en nyligen spännande, väldokumenterad Big Apple-resa.

Livet på Stenvreten, tänk att få "följa" en flygvärdinna på hennes olika resor. Trevliga Elisabet tar oss med på jobb/shopping runt jordklotet men visar även hennes "fötterna-på-jorden-sida" med vackra foton och små berättelser från Stenvreten i Roslagen.

Miamivice, två tjejer som kommenterar de rika och berömda. Jo visst kan det bli lite mycket av det goda men ibland är de så fyndiga att jag får mig ett riktigt gott skratt - och det är ju aldrig fel!



Sedan har jag andra favoriter där jag tittar in titt som tätt men inte dagligen.

Jag vet att det är lite tabu, åtminstonde har det varit tabu, men jag önskade mig faktiskt en liten flicka.
Dels för att jag har Silvias alla kläder, filtar etc. undanplockade i kartonger, redo att tas i bruk (så gott som allting rosa) och dels för att jag har mig en fantasibild (kanske) om två systrar tillsammans - som håller ihop i ur och skur och är varandras bästa vänner och bundsförvanter (utopi?).

Många tar för givet att man vill ha "en av varje" som man önskade sig när man var liten : jag ska ha en flicka som heter si och så och en pojke som heter si och så (Pernillas två barn skulle ju t.ex. heta Elvis o Elvira, varför blev det inte så?!)
Andra blir förskrämda när man nämner sitt "önskemål" om barnets kön och säger förnärmat: Huvudsaken är väl att barnet är friskt!!!! (nämen varför tänkte jag inte på det?!?!?!)

Jag tycker inte att det är ett dugg "konstigt" att man har vissa önskningar - så länge det handlar om "önskningar", det är väl ända ganska humant? Jag tror att sådant faller sig naturligt. Man kanske har ett minne eller en bild i sitt huvud, en "idè" om en flicka eller pojk. So what?!

Hur som helst, nu är det en liten pojke i min kurrande mage.
Samma dag som läkaren kunde se familjestoltheten på den lille knatten måste jag erkänna att ett stygn av besvikelse infann sig på ett molande vis i min mage.
Sedan vände det.

Det kommer en liten Ivan!!!!!
Min lilla Ivan!!!!
En liten, liten grabb.
Allt känns "nytt", allt är "nytt".
Ut med allt rosa och in kommer ljusblått!
Jag är så där spralligt glad och nöjd - kanske hormon-kurv-djäveln äntligen har vänt sin konstant nerdalande bana och tagit sikte mot skyarna?!

Första beställningen på diverse pojkkläder från Lindex.se (de har jättefina barnkläder ju!) har redan packeterats och skickats, och ett besök på den lokala Benettonbutiken resulterade med ett litet hål i kassan och lite blått i kassen.

Kära vänner, jag ska få en liten kille och jag är så himla che-pe-nö-nöjd!

Igår var jag alltså iväg och tog fostervatten-provet.
Jag är en riktig vekling och jag var riktigt nervös innan.
Nål-rädd är jag.
Jag började grina redan inne på britsen (larvpotta....jag? jovars!). Doktorn tittade konfundersamt på mig.
Efteråt släppte alla fördämmningar och tårarna sprutade. Tur för de andra kvinnorna att jag var sist annars hade jag väl skrämt upp dem med mitt lipande.
Knäpp jag.
Är sån.
Det gick i varje fall bra och man kunde se en snopp! IVAN!
Tar det nu lugnt och blir ordentligt omhändertagen av söstra mi.
Återkommer!
Bye