silvia

Jomenvisst, jag vet att jag borde gå och lägga mig. Jag vet att jag borde passa på. Jag borde ta tillfället i akt innan Ivan vaknar av en hostattack och min skönhetssömn abrupt tar slut. Jag borde verkligen. Jag borde ladda om mina gamla batterier så att jag är pigg och fräsch imorgon. Men denna stund på dygnet då ÄNTLIGEN alla somnat och jag njuter av en kamomillte i min favoritmugg och jag kan zappa efter behag på tv-dosan. Denna magiska stund, då frid råder och brasan knastrar som sällskap i dunklet njuter jag så ändlöst att jag kväver en gäspning, kurar upp mig i fåtöljen under min mjukaste gosefilt och tänker att imorgon -då ska jag komma isäng i tid.

Här grävs för fullt, Ivan hjälper till säger han.

Tänk att man som hemmafru/mamma aldrig hinner ha tråkigt? Jag har frågat förut men det tåls att frågas igen - hur fanken gör ni arbetande mammor?!?! Idag har vi varit på läkarbesök med Ivan. Lillplutten ska opereras. Hans ljuvliga små pungkulor (ljuvliga för att de är HANS) har inte "vandrat" ner i pungen så nu ska här snittas. Sjukhuset där de gör denna typ av ingrepp ligger i Casarano, ca 4 mil härifrån. Allt gick bra och själva operationen är bokad den 4:e februari. Sedan lunch, Francesca-besök, Silvia-hämtning, ombyte, dansskola, veckohandling, besök hos Giuliana,och hem. Barnen somnade i bilen och jag tror knappt det är sant!! Jag har nu städat undan i köket, plockat in matvaror i kyl och frys - halsar nu en bira innan en kokhet dusch och lite kvällsmat. Mauro är på gymet den otäcka lilla hurtbullen (du oxå syrran!). Imorgon är det dax för Silvias blodprover. Håll nu tummarna - det har nästan gått ett halvår så det är nu "det gäller". Nästa vecka ska jag iväg och vittna i en mordförsöksrättegång, vad sägs om det?! Fanken också, kunde jag varit utan. Nä, nu ska jag tvålas in och pyamasas. Hipp hurra för att livet är underbart.....hmmm, undrar om det är biran som gör att allt till synes är rosa? Dåså, skål. Ps. Mauro har nu gett klartecken för flyttning av grindstolpe vilket gör att vi kan stenlägga vänstersidan av huset! Hipp hipp hurra!!!! Det går undan........ eller egentligen inte, men det går FRAMÅT.

Började dagen med hysteriskt myrkrig. De sabla krypen tycker att det är trevligt hemma hos oss och hade letat sig ända fram till kak-lådan. Dammsugar-rajtantajtan i pyamas och med håret på ände. Efter frulle (vad vore livet utan morgonkaffet?!) då jag checkade facebook, aftonbladet, posten och det ena med det andra som Maja Gräddnos mamma sa, gick Ivan o jag ut i trädgården. Vi har SOL idag. Det är så pass varmt att man skulle kunna sola i lä!! Avundsjuka? Nåja, nu gjorde jag ju inte det trots allt utan fyllde min lilla hink med vatten och diskmedel och tvättade fönster. Efter det har jag sopat, plockat, krattat och eldat. Ivan har hjälpt till ända till nu, då min lilla trädgårdstomte stoppade sin älskade napp i munnen och segade ihop i kärran (tack igen Bej, den är bäst). Nu står jag här och gungar magen mot vagnen (vaggar) och skriver dessa rader. Snart kommer nog min käre sambo hem för att luncha - det blir carbonara idag, så det är ju snabbt fixat. Hungrig. Arrivederci

Nu på morgonkvisten har Ezio (våran Handy-Mandy-kille) varit här och tagit måtten för trädäcket. Om en halvtimme kommer även en gube hit för att ta mått för en grind till baksidan. Sorry jyckar, nu kan ni snart inte roa er med att hoppa upp o smutsa ner cementsoffan! Mauro har ännu inte bestämt sig för om vi ska flytta betongpelarna till carporten, och utan det beslutet kan vi inte stenlägga andra sidan på huset, suck! Inget lätt beslut eftersom det skulle gå på 7000-8000 kr. att riva de nuvarande (nya!) och bygga upp två nya. Man kommer nu in med två bilar i öppningen men det ÄR trångt och kräver lite mickel. Suck! Uppdatering följer.

Hon vann. Ni andra är loosers!

Vad tror ni?!

Här, på baksidan, utanför vårat sovrum hade jag tänkt mig ett trädäck. Dels för höjdskillnaden ute o inne men även för att skapa ett nytt "rum".Här kommer jag att hänga tvätt, vädra sängkläder och mysa! Nu ska ni få se skissen.

Idag var Silvias gudfar här, en kär gammal vän till mig och Mauro. Vi åkte in till "Nunzia", våran favorit-resturang. Solen strålade fast det är kyligt. Vi åt antipasti och hemmagjord pasta med havets läckerheter - supergott! Barnen vände upp-o-ner på stället och ut-o-in på mig. Hur gör folk som har pli på sina barn?!?!

Nu har vi varit på sjukhuset och tagit Silvias blodprover. Eftersom de små knotten är snörvliga stannade vi inte kvar och väntade ut resultaten - jag får åka tillbaka i eftermiddag och hämta ut dem. Julhelgen har varit bra, som alltid. Inge stress här int'. Lunch hos Mauros föräldrar, julklappar i mängder (till barnen) och relax. Igår var vi inte utanför dörren utan degade i pyamas HELA dagen (åja, degade o degade, vi storstädade faktiskt också). Det var behövligt, skönt och trevligt (både degandet o städandet). Imorgon ska vi ha Silvias kalas - hon fyllde ju 5 i lördags. Efter det blir det uppladdning inför nyår. Eller vänta nu......en marknad hinns med dessförinnan. Må så gott kära vänner!

I år har vi "firat" lusse på sjukhuset. Dags för Silvias blodprover. Fem timmars väntan för att få veta att hennes värden återigen sjunkit. Eftermiddagen har sedan "firats" i väntrummet hos min läkare eftersom min hals är knallröd efter många, långa nätters hostande. Antibiotikakur i 10 dagar. Vi klev åter över tröskeln strax före 20-tiden och då var det bara att bädda, plocka undan, laga mat, tända brasa och natta knotten. Nu sover de och Mauro & jag har ätit, snart blir det mr. Bing.

Här nere i syd rullar det som vanligt på.
I lördags hade jag två familjer här på middag och vi grillade i kaminen och barnen lyckades vända upponer på alla leksaker - supertrevligt och mysigt.

I söndags hade vi hemmadag. Fix, pyssel &relax.
På eftermiddagen tittade fam. Zecca förbi och stannade till kvällningen då det bidde hämtpizza.

Måndag städ, handling och sån't. Jag förberedde dessutom lunchen för tisdagen under kvällen.

Tisdag förmiddag på hundgården. Jag är alltså volontär där. Hjälper till att "städa" - mitt sätt att dra ett litet strå till stacken. Städa och gosa - dessa krakar som aldrig får uppleva ett uns kärlek, bara mat, vatten, inhängnad.
Eftermiddagen kom Elena + son hit och vi hade tänkt julpyssla. Det ballade ur totalt! Barnen var griniga & gnälliga och uppskattade INTE ALLS våra optimistiska planer. Det blev pannkaka av alltihop. Inte blev det bättre av att Mauros kusse med fru och barn tittade in med sandiga skor (efter att ha lekt på stranden) och sandade ner/pratade oavbrutet medans jag försökte styra upp kaoset, hänga tvätt, diska, elda trög brasa, förbereda kvällsmat, tala i telefon, trösta gråtande barn, gasta åt galna barn, pyssla osv. osv.
PUH!!

Nu är det onsdag och jag hoppas att dagen flyter på i normalt tempo.
Den började bra med kaffe och "halv åtta hos mig".  ;)

Tillbaka på hundgården!! Tänk att det kan vara så underbart för själen att städa bajs!!! På bilden min "nya" kompis Sandra.

Vi samlade kottar i skymningen som vi ska spraya silvriga och hänga i granen.

Eftersom ni aldrig kommer och hälsar på kan jag ju åtminstonde visa hur jag bor!! ;)

I denna underbara röra bor vi!

Ivan, den lille darlingen, har hosta i liggläge så de två sista nätterna har genomlevts i ett sömnigt töcken. Jag fungerar inte utan min sömn och autopiloten har börjat snarka också...zzzzzzzz Imorse stutsade (ha ha ha!!!) vi upp och åkte till sjukhuset för Silvias kontroller. Besvärligt. Silvia snudd på hysterisk och sköterskan lyckades inte hitta ådern. Rafs, rafs med nålen inne i armen i febrilt sökande efter blod. Två att hålla henne still samt en att söka. Utan resultat. Gråt tandagnissel och en mamma som får lust att smälla till någon. Det var bara att ge upp och ta ett nytt "hål" i andra armen och suga blod där. Förmiddagen tillbringades sedan i väntrummet med Andrea, en 13-årig kille med down som sedan några år tillbaka kämpar mot leukemi. Hans pappa berättade om familjens månadslånga sjukhusvistelser på sjukhuset i Rom och hur han lämnat sitt arbete för att kunna följa sin son. ALLT är relativt på slutändan och att Silvias blodplättar sjunkit i värde igen, verkar i förhållande vara ett ganska överkomligt problem. Men ändå inte....... Nu ska vi ta oss en relax.

Jag har ju helt glömt bort att visa er hur det blev på baksidan. Elektrikern måste fortfarande dra sladdar och Åsa måste fortfarande sy kuddfodral. Nästa sommar blir det mys!