silvia

Nu är vi hemma, men inte Carmelo.
Resan har gått bra, men den är låååååååång.
Stackars Mauro har kört båda vändorna, min tappre riddare♥.

Perugia var sig likt, lite mindre hundskit och lite mindre "drug-dealers" denna gång vilket var bra för det var riktigt snubbigt förra året när vi var där - blä!.
Jag kan inte riktigt förstå att jag ändå bott i Perugia i 8 år - det känns väldigt avlägset. Hemtamt men ändå främmande - hur går det ihop?
Jag tror det faktum att jag hela tiden visste att det var en "period" (studentåren), som gjorde att jag aldrig rotade mig helt och fullt.
Hur som hellst är det kul att "komma tillbaka" och vara turist i gamla kvarter. Gå runt med kameran på magen, mysa på utefiken och bara vara.
Jag har försökt träffa så många gamla bekanta som möjligt utan att fara runt som en skållad råtta, vilket lätt blir resultatet av en weekend trip med barn. Tyvärr hann jag inte med Cecilia, Elena med nyfödd bebe, Patrizia, Rossana - det får bli nästa tripp, lovar! Skickar stora kramar under tiden.

Maten har varit nam-nam-nam! Hos Umberto (var kära vän och ägare till "Osteria Bartolo") åt jag zucchin-sufflé med ostsås, stracotto (vällagat kött - med katrinplommon tror jag) och färska ångkokta grönsaker. Hos Sonia, den raringen, fick vi pasta med vildsparris och karljohansvamp plus sparrisomelett som var mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.......................njamnjamnjam!!!

Och så har det ju som sagt var blivit lite cafèsittande med diverse tilltugg och bitande kommentarer om de lyckligt ovetande förbipasserande flanörerna, tänk att man kan fnissa så mycket åt stackars utstyrslade människor!!! Fy Hedvig!