silvia

Jag hittade det här kortet i från i somras och blev lite vemodig/fick rysningar.
Det var helt klart en sommar att glömma med 40° värme, flytter, mage, byggjobbare et.c.
Men en liten del av mig kommer även att tänka på det mysiga.
Förväntningarna, förberedelserna och familjen.
Sommaren 2009 ska bli en toppensommar! Det har jag bestämt.
Bad, glass, Sverigeresa, myskvällar på vår veranda i vårt hus.
Ps. nog är det lite snyggt att kameralinsen ser ut som linsen i glasögonen?!

Jag ville lita på dig.
Kanske dumt, men jag trodde att det skulle gå bra.
Ville visa att mitt förtroende i dig var stort.
Frihet under ansvar är ju "min" slogan.
Trodde du uppskattade det.
Tydligen inte.

Sabla katt.
Att man inte ens kan lämna osten okontrollerad medan man morgonbloggar!

Nu bara måste jag få en sund, svensk åsikt!
Nu är det så här: i Italien tycker nog många att jag är väääldigt orädd om mina barn medans man i Sverige säkert ser mig som lite hispig istället.
D.v.s. de italienska mödrarna är (personlig åsikt) ganska överbeskyddande och jag själv har hamnat någonstans mitt emellan.
Nu till frågan: Tycker ni att min lillponk är för lättklädd så här? Overallen är vadderad och under har han body, långärmad t-shirt, strumpbyxor och socker. Det är 8°C ute och vi har bara tagit bilen till affären.
Jag träffade nämligen på en bekant som höll på att trilla i backen......
He he he.......



Power to the people!

Trodde väl aldrig att detta skulle bli en rubrik i min blogg, men kära Gioia utmanade mig!
"Ta det fjärde kortet i den fjärde fotomappen och berätta om det"
Jahaja, vad skall jag säga?
Detta är en kort från ett ovanligt tillfälle då Mauro spelar fotboll.
Jag måste säga att jag  är lyckligt lottad vad det gäller just fotboll, Mauro är nämligen en av de få italienare som inte är fotbolls-fanatiker. Silvias gudfar t.ex. ägnar hela söndagen framför TV-rutan att titta på denna sport.
Först visar de program där de diskuterar de kommande matcherna - sedan spelar de - och efteråt ältar de till sent på kvällen minsta detalj av dagens hjältar/loosers.
Ps. Zlatan är bäst!!!

Sedan, av ren nyfikenhet var jag ju tvungen att kolla viket kort som var:
1 av 1
Mauro & Silvia
2 av 2
Våran dusch innan den var färdig
3 av 3
Mauro som surfar
5 av 5
Carlos 40-års middag

Intresseklubben antecknar........


Och jag i min tur utmanar:

• Isa
• Katarina
• Elisabet
• Sara

Jag äääälskar mina fåtöljer (som jag fått av svärföräldrarna när de köpte nya!)
Men färg och tyg är definitivt att byta ut.
Ni som följt bloggen vet att de tidigare var mintgröna (!!) men nu, tack vare pensel och tålamod blivit blyetch-grå (inte helt avslutat jobb, tyvärr......ska sätta fart i vår igen)

Jag anser att korgmöbler passar utmärkt i en villa intill havet. Att de dessutom är stora, maffiga och bekväma gör att de är som klippta och skurna i vårt hem.
Fotpallen kommer från IKEA och vecklas vid behov ut till säng. Perfekt!
Mysfaktor.

Men.
Jag har fortfarande inte hittat det perfekta tyget.
Ja, ska sanningen fram har jag redan köpt några stuvbitar, men kommit fram till att tyget (som jag betalt dyra pengar för....) är för "tungt" - möbeln i sig känns ju ganska somrig så överdraget är nog mest passande i ett enkelt bomullstyg.
En mörk cerise eller mustig senap?
Vad tycker ni?

Nämen vad ovanligt!
Det regnar!
Ingen marknad.
ΦΔδμξφζ∑¥θ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Som hemmafru och TV-bug, har jag numera fullspäckat schema!

Måndag kväll - "Grande fratello" (Big brother)
Tisdag kväll - ?
Onsdag kväll - "Amici" (typ Idol men ändå inte....)♥
Torsdag kväll - "Scherzi a parte" (när de riggar skämt åt kändisar - i Italien är de grymma) / "R.I.S." (deckare - efter kl 23)
Fredag kväll - "Zelig" (ståuppkomedi)
Lördag eftermiddag - "Amici" / "Verissimo" (skvaller)
Söndag eftermiddag - "Amici"

Vill ni komma förbi på en pizza får det lov att bli på tisdag!

Skämt åtsido, eftersom Silvia är ständigt närvarande måste deckare väljas bort, filmer är så gott som omöjliga att följa eftersom det skall fixas med middag och sängläggning mitt uppi.
Det som blir kvar är så kallad "lättsmält skräp-tv", lättklädda damer och tjafs!

Jag kan inte låta bli att "macra" Ivan!!

Ibland undrar jag om det bara är jag som bryter ihop och i så fall, varför?
Jag ser mig själv som en stark människa med mycket tålamod, men jag kanske måste se över min självuppfattning.
Silvia är i en fas då hon är extremt klängig. Och mammig.
"In braccio, in braccio, in braccio, in braccio, in braccio, in braccio, in braccio!!!"
(Översättning: i famnen, i famnen......et.c.)
Nu är det ju så att i min famn har jag oftast redan en liten parvel - Ivan. Han har haft en period med lite magont (till följd av min kanel-bulle-orgie....) och varit gnällig.
Hemmet måste dammsugas varannan dag(dammallergiker!). Sängar måste bäddas, täcken måste skakas var dag. Disken skall diskas, maten skall handlas och lagas. Katter och hundar (dessutom sjuk) skall skötas och medikeras. Karl vill ha kel(!), Räkningar skall betalas på posten(kö), flyttlass skall flyttas och så sakteliga puzzlas in i ett hem fortfarande utan förvaringsutrymmen. Tvätten skall som vi alla vet, tvättas, hängas, vikas, strykas och stoppas in i garderoben. Alla sommarkläder som ligger i bananlådor luktar mögel och måste tvättas om. Det regnar.
Mamma, mamma, mamma!!!!!!
Ueh, ueh, ueh!!!!!
Mammaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Snälla, säg att ni alla har haft det så här och att det är en "fas" som går över så att man till fulla kan njuta av dessa små knubbiga kramar(barnen) och förföriska blickar(Mauro) igen!!!!

I julas fyllde ju Silvia 3 år och detta "firas" varje morgon med 3 kakor till frukost (just det, i Italien äter vi kakor till frukost!).
Hon sover sedan en vecka tillbaka i sitt eget rum och informerar oss stolt att hon är stor nu.
Jag säger att närhelst hon vill får hon vara liten.



Kort på födelsedagsbarnet - bättre sent än aldrig.......

Var dag som går ragglar Briciola mer och mer.
Vetrinären säger att så länge hon äter, springer och skäller finns det hopp - och det gör hon.
Men det ser onekligen mörkt ut och det gör ont i mig.
Silvia hoppas.

...kan jag tydligen inte äta.

Igår när jag kom hem från marknaden (fyndning!), la jag märke till att Briciola såg lite yr ut.
Oh no, tänkte jag, "cimurro" - en mycket elak sjukdom som sätter sig på nervsystemet.
Jag ringde genast till veterinären och bokade tid. Några timmar senare fick vi det bekräftat.
Jo då, visst är det "cimurro".
Antagligen har hon fått smittan på hundgården när jag tog henne dit för stereliseringen.
Attans.
Vi försöker nu kurera henne med mediciner, men bara en av tio överlever.
Idag är hon redan sämre, ragglar runt. Stackars lilla.
Tack och lov visar Pepe inga tecken men för säkerhets skull ska jag vaccinera henne imorgon.
Och nej - gusche lov - det smittar inte till människor.

Nu på morgon-tv:n var det en kvinna som presenterade sin bok.
Den heter "La bambina e il nazista" (Flickan och nazisten) och är en sann historia om kvinnans liv.
När hon var 11 år gammal kom nazisterna till hennes by en natt och radade upp alla mot väggen och sköt ner dem. Flickan som låg under täcket mellan sina morföräldrar klarade sig med 3 skottskador (hennes morföräldrar och mamma dödades). När de sedan tände eld på bostaden kastade hon sig ut genom fönstret på baksidan och bröt även benet.
Morgonen därpå kom "städpatrullen" d.v.s. den grupp nazister som kontrollerade att alla var döda - och om inte, sköt de överlevande.
En av soldaterna hittade den skadade 11-åringen i ett buskage, tog i tystnad upp henne och bar ner henne till vägen där hon senare blir upptäckt av grannar och räddad.
Vissa historier får man gåshud av.
Att tänka sig denna 11-åring under täcket mellan sina döda morföräldrar och med sin döda mamma på golvet - det knyter sig i magen.
Och vi pratar om kris.
Ibland får man sig en tankeställare.
Jag vet att allt är relativt och att man inte kan gå runt jämt och tänka att : det finns de som har det värre!
Men ibland når vissa historier ens inre och detta var en av dem.

Vilken knepig eftermiddag.
Silvia vill inte vakna och Ivan vill inte somna.
Jag måste: stryka, packa upp 7 bananlådor som jag hämtat hem, baka pizza och plocka undan i allmänhet. Jag tänker tillbaka på mitt liv utan barn - då man disponerade sin tid själv. Jag skulle inte byta tillbaka för allt guld i världen.
Man får helt enkelt vänja sig med upponervändhet!

Så är det söndag igen.
Lunch hos svärföräldrarna.
Det är nog som hos de flesta svärföräldrar - ibland hur trevligt som hellst, ibland en pina.
Tänk hur många människor man får "på köpet" när man väljer sin livspartner, svärföräldrar, kompisar, släktingar och bekanta. Ibland har man tur och "får" hyggligt folk omkring sig och ibland slinker riktiga rötägg med. SUCK!
Dessutom har jag upptäckt (jag har blivit gammal och vis....) att vissa pärlor med åren blir svin! DUBBELSUCK!
Sedan kan ju förstås vissa personer visa sig vara oslipade diamanter som man med tiden "upptäcker". HMMM.......

Man kan säga att det är som att få en påse lösgodis i present - vissa gottebitar är så där uuuurgo'a och försvinnande smaskiga, andra halkar längre och längre ner i påsen.
Men på slutänden äter man ju dem också.
Och ibland...... får man nya favoriter!

Då så, jullovet är slut och jag slinker in i vardagen igen.
Skönt.
Silvia packar sin ryggsäck (haklapp, plastmugg och underlägg) och blir skjutsad till skolan av pappa som i sin tur åker till jobbet. Huset är tomt.

Jag inser att jag är en vanemänniska - jag gillar min vardag med mina rutiner (det bor en liten "Rainman" inom mig!!).
Morgonen började med en efterlängtad kaffeorgie i fåtöljen framför morgontv:n. Ivan intar sin sedvanliga mjölk och vi njuter av våran lugna stund - bara han och jag.
Därefter blir det lite plock i hushållet. Sängbäddning. Morgonrock. O.s.v.
Det enda solket i bägaren är två elektriker som struttar runt, in & ut, upp & ner. Jag har utvecklat en allergi mot hantverkare det senaste året men tyvärr är det mycket kvar att "hantverka" så jag får allt lov att bita ihop lite.

Ivan mår mycket bättre nu, han har haft en otäck hosta och har den senaste veckan ätit medicin och undvikit folk i allmänhet. Om det inte regnar imorgon ska vi ta oss en prommis - på marknaden!

Jag önskar er alla ett gott nytt år och god fortsättning.

Silvia har tagit över datorn här hemma. Hon ska hela tiden leka på friv.com och låter mig inte blogga.
När jul-lovet slutar kan jag kanske skriva några rader igen..........

En del är snygga, uppklädda till tänderna och party-pronto. Andra sexiga, oemotståndeliga och redo för äventyr och så finns det sådana som mig - de komiska.
Nu pratar jag om nyårsafton alltså - vad trodde ni?!

Jag kunde inte låta bli att fnissa när jag insåg att 12-slaget närmade sig och där satt jag för mig själv på sofflocket framför TV:n med ett taxöra till tutte hängandes utanför min mys-t-shirt, en avdeckad förkyld unge i famnen och resten av familjen snarkandes i sovrummet.
Min ungdom är förbi!
Mina "rövar-dagar" passerade.
Tack och lov.....

Om någon hade beskrivit min 39-åriga tillvaro för mig när jag var 17 hade jag skrattat gott och inte trott ett dyft på storyn.
Tänk vad man förändras.
Vem vet, nästa år kanske jag är en supersexig, uppklädd, party-pronto, sexig, oemotståndelig 40-åring!!
GOTT NYTT ÅR!!!!