Sant Isidoro

På gångavstånd (ca.5 km.) ligger denna badstrand. På sommaren är stranden täckt av parasoller men på vintern ligger den öde, förutom någon badsugen häst..........

Porto Selvaggio

Denna naturhamn ligger ca 10 km. från oss. Det är ett fantastiskt ställe med pineta (pinjeskog) och promenadstigar. Om man klättrar ner för klipporna, rundar kröken, promenerar över slätten, skuttar fram genom snåren, klättrar upp för kullen och därefter ner för densamme kommer man till den lilla staden Santa Caterina. En prommis på cirka två timmar som arbetar upp en god aptit! Någon?

Hål i himlen



Igår när jag skulle åka och hämta upp min dotter från skolan kunde jag inte låta bli att stanna bilen och ta några kort på naturens spektakel över "vår" halvö.
Nog blir man lite lyckligare när det är vackert?!
(tänk vad lycklig Mauro måste vara varje morgon..........hmmmm)



Det onda ögat

Läs detta och förundras. Här i (södra) Italien finns liknande antika riter även om de håller på att dö ut.
Karro som är gift med en grek och bor på Kreta skrev om fenomenet.

Det är inte utan att man får lust att åka över till Grekland och titta lite extra på dom.....retstickan jag.


(tyvärr är den italienska varianten utan "stirr")








Nya erfarenheter....

....som man hellst kan vara utan!

Eftersom vi inte är kopplade till avloppesnätet har vi en bajs-brunn där våran avföring samt disk-/tvätt-/duschvattnet hamnar. Denna mix måste sedan hämtas upp av en illaluktande lastbil som med en lång slang suger ur härligheten och forslar bort blandningen till nya äventyr.
Nu är det så att min karl ofta glömmer att kolla nivån i brunnen och helt plötsligt är den knö-full och PANIKEN blir ett faktum.
Detta händer vanligtvis på söndagar.
Då den illaluktande lastbilen inte jobbar.
I dag är det/har varit söndag.
Brunnen var till brädden full.
Jag var BARA TVUNGEN att duscha.
!!!!!
????
Jag tog en hink och började "the dirty work": fylla - bära - tömma (bakom en buske i trädgården).
Som tur är sjunker vissa saker till botten, men man kan ju inte säga att det var ett roligt tidsfördriv!

Duscha gjorde jag sedan.
UUUEEeeahhhhh!!!!









Surfspot



Idag är våran stillsamma strand överbefolkad - av surfare.
Mauro har packat bilen full med segel och brädor för att ta sig till en annan surfspot.
Han säger att "våran" spot är för fjantar.
Jag har alltså ca 15 fjantar som ränner runt här!





Semester?







Nu gott folk måste jag göra lite reklam!
Inte för att det är min plikt utan helt sonika av den anledningen att jag vill det.
Våra kära vänner Francesca och Maurizio köpte för ett år sedan, tillsammans med ett annat par, några små lägenheter i en stad som heter "Specchia". De har nu restaurerat dessa, inrett dem i antik men sparsmakad, fräsch stil och hyr nu ut dessa "små" oaser.
Alla 4 lägenheter ligger runt en innegård där det på sommaren finns utemöbler med parasoll. Det finns dubbelsängar/bäddsoffa (i den minsta), TV, kök, fräscha badrum och massor av karisma!
Lägenheten "Patrizia", en trappa upp, har dessutom tillgång till en tak-terass som har utsikt som lämnar en andlös.
Själva staden Specchia är en medeltida stad med ca.5000 invånare belägen på en kulle - därav den fantastiska utsikten. Den är tillsammans med Otranto utsedd till de vackraste städerna i "Salento" (den nedre delen av Apulien).
Har nu lust att se något annat än charter (inget fel i charter!), få en kulturell kick i en del av världen där tiden delvis stått stilla, äta utsökt mat, strosa i gränder, njuta av syditaliens skimmrande böljor och kanske kuska runt längs en medelhavskust som har massor att erbjuda - är detta ett perfekt alternativ. Ryan flyger (med byte i Bergamo eller London) ända ner till Brindisi så det behöver ju inte bli så dyrt heller.

Den stora pilen visar Specchia, den lilla pilen visar Otranto.

Jag har ju inte så stor läskrets, men till er kära bloggare som tittar in - PASSA PAROLA!! (=skicka ordet vidare!)
Just nu har jag inte deras site-adress, kommer att lägga till den senare.
Jag kan medla vid eventuellt intresse.
Ha en bra dag!!!




Från mitt vardagsrum



Jag vet att jag ligger risigt till.
Pensionärsvarning!!!!
Solnedgång efter solnedgång varvat med "skymningar".
Efter detta inlägg ska jag skärpa till mig.




Vi tog oss en sväng till paradiset









Underbar promenad på "Punta Prosciutto"-stranden.
Silvia och mormor Birgitta var "sak-letare", själv kunde jag bara inte sluta ta kort!
Efter en stund kom Liza, Alban och lille hunden Uno och gjorde oss sällskap.




Gamla stan






Vi tog en kylig promenad i gamla centrum av Leverano (Mauros uppväxt-stad)
härom kvällen.
Här i södra Italien ser de antika stadskärnorna mer eller mindre likadana ut -
smala gator, vita hus, kullerstenar, trångt och vackert.
Det är som en resa i tidsmaskinen och vi kände oss som Åsa J Fox och Birgitta J Fox.



Natt & dag



Francescas bröllop



Det blev en låååååång eftermiddag, men det var riktigt trevligt.
Maten var gudomlig och magen stog i sju hörn när vi slutligen gick därifrån
vid 21-tiden (från kl. 14!!!!)
Under festligheterna bjöds det på varierande underhållning.
Dansuppvisning, sång, spex,"pizzica"  et.c.
Vi satt tillsammans med Gabriella och Silvia roade sig med att göra våra porträtt.
Ivan hade vi lejt bort till farmor och farfar.











Stranden är vår!!!







Säsongen är slut.
Turisterna har åkt hem till sin vardag.
JIPPIE!!!!!
STRANDEN ÄR VÅR!!!!
Härlig heldag med Francesca och Federico på en varsin solstol i paradiset "Oasis",
inklusive luch (mmmmm....) på resturang och tupplur efter maten.
Kan det egentligen bli bättre?!?!




Vackert väder

Idag har det faktiskt varit vackert väder.
Solsken och varmt.
Man blir gladare.

Dessa kort är tagna nu på eftermiddagen - från bilen - när jag hämtat Silvia på skolan - fint va?!






Äh, fårskalle!

Hundarna började skälla som galningar.
Vad pågår?!
Tjuvar?
Nä, det är bara lite får som går förbi.....



Kort taget från vardagsrummet.



Ingens hundar



Jag har skrivit om dem förut och jag kommer skriva om dem igen.
Dessa stackars övergivna hundar som lever bäst de kan längs vägarna.
Människans bästa vän, ofta redo att offra sitt eget liv för sin husse.
Söta små valpar som vuxit upp och blivit otympliga, dagliga besvär.
Familjens f.d. kelgris som lämnas åt sitt öde ute i kylan.
Jag har sedan jag flyttade hit fått lite "skinn på näsan", d.v.s. jag gråter inte hysteriskt varje gång jag ser en övergiven hund. Jag drömmer inte längre mardrömmar efter det att jag sett en överkörd hund ligga kvar efter vägkanten tills den ruttnar bort. Jag "klarar av" att besöka den lokala hundgården där hundratals ledsna ögon tyst ber mig om om lite klappar o kel.
Jag önskar av hela min själ att jag kunde göra något.
Något.










Glögg på italienska landsbyggden



Igår kväll var vi bjudna till Wenche & Jan på deras traditionella "Glõgg-cocktail".
En total misch-masch av folk från hela världen och det pratades svenska, italienska och engelska om varannat.
Jag drack glögg, åt lussebulle och tjoffsade i mig det ena och det andra av vad som bjöds. Gnam!

Eftersom det är en gammal, gammal byggnad blev det lite "spök-foton" oxå!!



Var är Mauros huvud?!?!







Suck!

Igår var det dax igen - bröllop.
7 timmars sittande precis framför högtalarna så att vi alla hade påbörjad tinnitus när vi svullna om fötterna och med spända magar gick hem. 2000 kr. fattigare.
Blä!

Menyn var:
Cocktail med
blandade friterade förrätter
Havets frukter, rökt skinka och parmesanost

"Havsfantasier" (räkor, bläckfisk et.c.)
Kallskuret

Pasta med hummer
Fagottini (små pastapaket) alla Rossini (svamp)
Ferrazzuoli (hemgjord pasta) alla contadina (?)

Grillade havsläckerheter (mums!)

Citronsorbet

Flamberad kalv

Blandad sallad, potatis i ugn

Fruktsallad

Tårta

Rap!

image1134







Svart sol

Här kommer ännu ett exempel på hur våra tankesätt kan gå vitt isär. Hur vi i olika kulturer r oss att resonera olika.
Jag har ju tidigare berättat om de små nyanserna i våra (Mauros och mitt) sätt att tänka, leva och agera. De små nyanserna som kan vara svåra att se - svåra att sätta fingret på och ibland svåra att acceptera.

Salvatore, killen (karln) som vi köper dörrar och fönster av gav mig ett utmärkt exempel.
Han har några tyska kunder och berättade om deras - som han kallade det - orubblighet.

Om de en dag diskuterar solen och kommer fram till att "solen ä
r svart" - gäller detta även dagen därpå för de tyska kunderna. För Salvatore därimot var solens färg fortfarande öppet för diskussion även dagen därpå, då han kanske kommit fram till att solen är grå ändå.

Enligt honom är de "O-elastiska" och envisna.
Enligt mig är de helt normala och mycket praktiska.
Jag menar, om man nu kommer överens om att solen är svart - kan man ju lägga den frågan bakom sig och inte tänka på det mer. Konsentrera sig på nästa fråga.
På mitt vis går man vidare.
På Salvatores vis är ALLT öppet for diskussion, inget är helt bestämt och det finns alltid plats för eventuella ändringar.

Självklart tycker jag att det är 100 gånger smartare att göra på det "tyska"(svenska!?) viset, men efter 14 år tillsammans med Mauro kan jag ändå förstå deras tankesätt - även om det är korkat............................!!!!!

image970




Far, får får får?

Så här ser det ut på vägarna där jag bor!!!!
Helt plötsligt måste man sakta in racer-bilen för får!
(Eller getter eller vad det nu är!?)

image814





Tidigare inlägg
RSS 2.0