Jag håller andan

Var dag som går ragglar Briciola mer och mer.
Vetrinären säger att så länge hon äter, springer och skäller finns det hopp - och det gör hon.
Men det ser onekligen mörkt ut och det gör ont i mig.
Silvia hoppas.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0