Varför? - Därför....?
Jag har kommit fram till vissa punkter - vissa förklaringar eller kanske rent utav - vissa ursäkter.
Nu ska jag sätta dem i skrift - dels för att tvinga fram dem och dels för att komma ihåg dem vid senare tillfälle.
Varför bråkar M och jag?
Därför att vi är två kolrötter till pappskallar som inte förstår bättre.
(plus lite trötta & stressade av graviditeter, barnafödande, husbygge, flytter, hantverkare, arbete, brist på sömn et.c.)
Varför är det så svårt att hinna med allt?
(jag har ju trots allt "bara" 2 barn och arbetar inte!)
Därför att jag sköter ALL marktjänst, lagar oftast mat 2 ggr. om dagen plus Silvias special, ammar (Ivan är lååångsam), och försöker däremellan "leva" (lite TV, fika med väninnor, middagar i glada vänners lag - käckt uttryckt va!? - o.s.v.) och har ingen mamma, syster eller granne i närheten som kan hjälpa mig med struntsaker. (ingen pappa heller för den delen.....)
Varför har jag ständigt dåligt samvete för att inte hinna med Silvia?
Därför att detta är en ny situation för mig och en bebis tar mycket tid och vi måste vänja oss allesammans.
(jag VET ju på slutänden att det bara är nyttigt för henne att "dela")
Varför är M så himla knäpp ibland?
Därför att då passar vi ju ihop plus att jag inte "tröttnar på'n"
(jag har en kompis som en gång sa att för att kunna vara nykär emellanåt måste man sluta älska ibland, för att sedan kunna bli kär på nytt - gudarna ska veta att ibland har jag lust att drämma en snöskyffel i huvudet på karln men ibland är han den bäste som finns)
Varför är Ivan så snygg att man skulle vilja äta upp honom?
Därför att han liknar sin mamma!
(vad trodde ni va?!)
Varför ringer jag alltid dig stackars Jenny och gråter, klagar och jämrar mig när jag bråkar med karln?
Därför att du är en underbar, objektiv vän som trots fullspäckat tids-schema alltid tar dig tid för en gnölföding tii kompis och att du dessutom låter mig klaga så mycket jag bara orkar på M utan att för den sakens skull vända dig emot honom eller ifrågasätta när vi blir "sams".
Tack raring, sei la migliore!
Nu var det sagt och jag ska ta itu med lunchen.....
Ja gudarna ska veta att det går upp och ner i ett förhållande men efter en svacka brukar det ju bli bättre igen, väldigt sant det där med att man måste bli lite "okär" för att bli kär igen. Tror det viktigaste när man bråkar är att man inte sårar varandra för mycket, en svacka kan få en att bli starkare tillsammans eller så kommer man aldrig över saker som sagts i stundens hetta. Jag försöker akta mig noga för vad jag säger när jag är arg, när det väl är sagt går det inte att ta tillbaka och blir så mycket lättare att säga igen.
Varför finns jag med glädje där närhelst du behöver?
Därför att du är min bästa vän på jorden och jag vet att du finns där för mig på precis samma sätt (When I neeeeeeeeed joooo!), ingen uppoffring direkt utan det mest naturliga i världen.
Varför har jag inte fått se mitt underbara gudbarn ännu?
jo, därför att jag inte kravlat mig dit än, så skyll mig själv... tidsbrist är ingen godtaglig ursäkt om vi ska vara riktigt ärliga
Vill komma snart! puss amore
