15 minuter
Är folk lika kändis-kåta (ursäkta) i Sverige som i Italien?
Det verkar som var o varannan människa suktar efter att bli "kändis" här.
Hellst utan någon talang (ja, om man inte räknar skönhet som talang.....)
När TV söker deltagare till "Big brother" köar folk i veckor, utan mat o utan vatten (kanske liiiiite överdrivet men......) sedan, en gång utröstade, nästan kräver de att få en stor filmroll (Woody Allen eller Spielberg, vilket som)
Föddes denna trend samtidigt som media eller var de redan på medeltiden mån om att "synas"?
Andy Warhol sa 1968 "In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes." Hade han rätt? Var det då det började? 1968?
Varför?!Det som är så trevlig att vara "normal". Okey okey då, jag medger väl att när jag var yngre trodde jag att det var drömmen att vara "kändis". Jag ville vara snygg, rik och känd (vad hände?!?!). Nu är jag glad om jag är "välvårdad", "ofattig" och frisk.
Dessutom ser vi ju resultaten av kändisskapet på löpsedlarna var dag. Winona som snattar, Brittan som skalperar sig, Heath som tar mediciner, Sharon som vill plastikoperera barn, Madonna som visar "tant-muttan" för att sälja väskor, Downey Jr som skickar sin son (9 år) att köpa knark, prins Charles som vill vara en tampong (ja det kanske vore bättre än att vara prins Charles.....), Brigitte Nielsen, Ivana Trumph o.s.v. o.s.v. o.s.v.
Igen......varför?! Är det pengarna, respekten, makten eller bara det faktum "att bli ihågkommen" - odödligheten?
Ge mig ett exempel på en lycklig kändis (ja kanske Brad & Angelina då....)
Dessa funderingar snurrar i huvudet på en rar liten hemmafru.
Det verkar som var o varannan människa suktar efter att bli "kändis" här.
Hellst utan någon talang (ja, om man inte räknar skönhet som talang.....)
När TV söker deltagare till "Big brother" köar folk i veckor, utan mat o utan vatten (kanske liiiiite överdrivet men......) sedan, en gång utröstade, nästan kräver de att få en stor filmroll (Woody Allen eller Spielberg, vilket som)
Föddes denna trend samtidigt som media eller var de redan på medeltiden mån om att "synas"?
Andy Warhol sa 1968 "In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes." Hade han rätt? Var det då det började? 1968?
Varför?!Det som är så trevlig att vara "normal". Okey okey då, jag medger väl att när jag var yngre trodde jag att det var drömmen att vara "kändis". Jag ville vara snygg, rik och känd (vad hände?!?!). Nu är jag glad om jag är "välvårdad", "ofattig" och frisk.
Dessutom ser vi ju resultaten av kändisskapet på löpsedlarna var dag. Winona som snattar, Brittan som skalperar sig, Heath som tar mediciner, Sharon som vill plastikoperera barn, Madonna som visar "tant-muttan" för att sälja väskor, Downey Jr som skickar sin son (9 år) att köpa knark, prins Charles som vill vara en tampong (ja det kanske vore bättre än att vara prins Charles.....), Brigitte Nielsen, Ivana Trumph o.s.v. o.s.v. o.s.v.
Igen......varför?! Är det pengarna, respekten, makten eller bara det faktum "att bli ihågkommen" - odödligheten?
Ge mig ett exempel på en lycklig kändis (ja kanske Brad & Angelina då....)
Dessa funderingar snurrar i huvudet på en rar liten hemmafru.
Kommentarer
Trackback
