silvia

Häromdagen var Francesca här med lille Giulio. Eftersom det var en underbar kväll med en maffig solnedgång beslöt vi oss för en prommis efter havet.
Plötsligt rörde det sig framför fötterna på oss.
En minimini-groda!
Så liten att den knappt syntes. Och så en till.....och en till....och en till!!! - det bara svämmade över med minimini-grodor på asfalten(och prickar efter platta minimini-grodor!!). När Silvia närmade sig för att titta ordentligt kissade grodan på sig av rädsla. Vi fick zick-zacka bäst det gick med barnvagnarna för att inte "göra prickar".
Sedan stötte vi på 2 katter.
Genast ropade jag till mig Briciola som smitit ut genom grinden för att följa oss hack-i-hälinen. Hon är en "jakt-hund" som på sitt förra boende fångade en o annan höna och mumsade på, så för katternas säkerhet ville jag hålla koll på "Smulan" (direktöversättning på "Briciola" - nej det är inte jag som givit henne det namnet, hon hette redan så när vi fick henne!!!).
Då inträffade det ointräffbara!
Katterna satte hund-rackaren på plats!
2 magra, tufsiga vildkatter (säkerligen övergivna eftersom de hade halsband:( ) visade min hund var skåpet ska stå.
En riktigt konstig promenad - orealistisk.
Det kändes som att promenera i en Magritt-målning!