Abstinens
Silvia har slutat använda napp. Krig, kris och stödgrupp. Metadon.
Hon är arg och bitter på hela världen.
VILL INTE växa, VILL INTE bli stor, VILL INTE VILL INTE VILL INTE!
Mamma är hårdnackad och inte ens 3 dagars tårar och snyft rubbar mitt beslut - tvärtom.
(Jag gråter inombords, lider med henne och önskade av hela mitt ♥ att nappen inte var en fara för tänderna.....)
Hon har fått en Winx-spark-cykel som
Äntligen har hon somnat, med tårar rullande nerför kinderna......
Ivan dansade för första gången i lördags. Han satt/stog i sin gåstol då han plötsligt började rocka i takt med musiken! Wow! Han såg ut som en liten miniatyr-DJ!
Idag åt han potatis för första gången, hittills har han hankat sig fram på bröstmjölk och frukt-mos. Man kan väl inte direkt säga att han var överlycklig, han spottade, fräste och grimagerade. Det bidde ett bad efteråt......
Han har nyligen somnat han med.
2 små nattsuddare är de.
Nu ska jag varva ner framför TV:n en liten stund, sedan blir det en snabb-dusch och bing-bingen.
ZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz..............................
Vad duktig Silvia är men jag förstår attd et är jobbigt. Att sluta med nappen är faktiskt en stor sorg för många barn. Har min Ellens nappavslutning i minnet och det var ren och skär sorg, ganska länge.
Nu är det grannflickans tur och jag hör hennes gråt sena kvällar genom vårt öppna fönster. Men det går över, och det blir bra, till slut.
När Gustav var hos tandläkaren passade jag på att fråga om nappen (han är snart 4 år och har den bara när han sover, men blir helt förstörd bara vi pratar om att sluta med den) och tänderna.
Hon sa att det är ingen fara så länge de har mjölktänderna kvar eftersom man inte formar bettet under dem med nappen. Skönt att höra men jag kan ändå känna att nappen hör bebisar till, eller kanske små barn. Gustav lär väl ha dne tills han börjar högstadiet om han får bestämma..:-)
Kram!
