silvia

Tillbaka på hundgården!! Tänk att det kan vara så underbart för själen att städa bajs!!! På bilden min "nya" kompis Sandra.

Det blir många timmars väntan på sjukhuset, då kan man ha så HÄR kul!

Vi samlade kottar i skymningen som vi ska spraya silvriga och hänga i granen.

Eftersom ni aldrig kommer och hälsar på kan jag ju åtminstonde visa hur jag bor!! ;)

I denna underbara röra bor vi!

Tröja, kofta och jeansjacka till Silvia 15 kr.st.

Långkofta & klänning - 20 kr.st.

3 tröjor till lilla mig. 20 kr.st.

Ivan, den lille darlingen, har hosta i liggläge så de två sista nätterna har genomlevts i ett sömnigt töcken. Jag fungerar inte utan min sömn och autopiloten har börjat snarka också...zzzzzzzz Imorse stutsade (ha ha ha!!!) vi upp och åkte till sjukhuset för Silvias kontroller. Besvärligt. Silvia snudd på hysterisk och sköterskan lyckades inte hitta ådern. Rafs, rafs med nålen inne i armen i febrilt sökande efter blod. Två att hålla henne still samt en att söka. Utan resultat. Gråt tandagnissel och en mamma som får lust att smälla till någon. Det var bara att ge upp och ta ett nytt "hål" i andra armen och suga blod där. Förmiddagen tillbringades sedan i väntrummet med Andrea, en 13-årig kille med down som sedan några år tillbaka kämpar mot leukemi. Hans pappa berättade om familjens månadslånga sjukhusvistelser på sjukhuset i Rom och hur han lämnat sitt arbete för att kunna följa sin son. ALLT är relativt på slutändan och att Silvias blodplättar sjunkit i värde igen, verkar i förhållande vara ett ganska överkomligt problem. Men ändå inte....... Nu ska vi ta oss en relax.

Jag har ju helt glömt bort att visa er hur det blev på baksidan. Elektrikern måste fortfarande dra sladdar och Åsa måste fortfarande sy kuddfodral. Nästa sommar blir det mys!

Så här bra blev det och jag eldar VARJE kväll.

alla byxor äro dyra

Först nu är jag klar med torkning. Byggdamm är INTE kul. Helnöjd med kaminen är jag i alla fall!!

Det heter "ull" det de fyller upp med.......

Och jag som redan bjudit in folk att grilla ikväll. Hur ska jag hinna städa & handla? De är INTE färdiga med kaminen än. Tidsoptimist?

Just nu har jag tre karlar i köket - de fixar kaminkappan. Äntligen. Grillparty tonight!!!

Har idag varit ALLDELES EMSAM ute i trädgården. Ja ensam o ensam, Pepe och Briciola var ju med!

Vad tycker ni om privacyn? Eller rättare sagt, vad tycker ni om privacyn och de nya kommunikations-medlen? Bör vi ständigt vara på vår vakt, passa oss för det vi skriver och misstänka att det sitter sjuka människor vid en dator som ser våra vardagliga tankar som "information"? Igår hade vi en mycket livlig diskussion om facebook, bloggar et.c. som fick mig att må pyton. En kompis, som för övrigt jobbar med datorer, är TOTALT emot facebook och ser dess användning som förkastlig. "Onödig information som kan hamna i fel händer" En av de saker som jag uppskattar mest av min egen barndom var den underbara frihet jag hade. Att man inte gick och väntade på något lurt i varje buskage. Visst fanns det otäckheter såsom grannens alkoliserade son (lite skum....), gruvmaja, grävlingar och Olof Palme (pappa moderat). Var gång jag kommer hem till Sverige förundras jag över den frihet som barnen fortfarande kan ha där. 3-åringar som cyklar runt i området ensamma och barn som lyckliga springer omkring utan en nervös mamma hack-i-hälinen. Här nere i Italien ser vardagen lite annorlunda ut. Inte därför att det finns pedofiler och förövare i överdrift, utan mest för att våran omgivning i sig INTE är barnvänlig. Inga cykelbanor, knappt några trottoarer (och finns de så används de till bilparkering, lyktstolpsplacering eller hundtoalett), bilar som kör alldeles för fort, smala gator, trasigt glas överallt, skräp, skräp, skräp, slängda kokainsprutor och hundskit är några av de dagliga farorna. Det cirkulerar historier om hur barn "försvinner" i köpcentrer och senare påträffas med rakade huvuden sekunderna innan de skulle föras bort för att aldrig hittas. Pedofiler som jobbar som vaktmästare på skolan (Leverano) och stackars Sarah (14-årig flicka från en stad här i närheten) som blivit mördad av sin kusin och sin morbror. Mina armar sluts om mina barn tills jag känner att jag kväver dem...... Om jag nu ska vara rädd för att kommunicera via internet stängs cirkeln ytterligare. Självklart förstår jag att men enkelt kan undvika "utmaningar" såsom personliga uppgifter och för avklädda bilder på barnen. Men var går gränsen?! Diskussionen igår var angående en barnvaktsförfrågning till en väninna där jag även uppgav att jag skulle till tandläkaren - för utlämnande enligt våran kompis. Vad är då att undvika på internet? Att köpa resor? (en tjuv ser ju att man är bortrest!), kort (kan hamna i fel händer), postorder? forum? googelsökningar? hemmavideokamror som går via nätet? De exempel som han gav till mig (som för mig var reella) var hur han själv(eller vän), lyckats kracka en amerikansk hem-video-kamera och sett insidan av ett privat hem. Eller hur de amerikanska försäkringsbolagen har "spionerat" privatpersoners googelsökningar där de informerat sig om diverse sjukdommar för att sedan neka dessa personer försäkring. JAG VILL INTE!! Jag vill inte kväva mina barn. Jag vill inte kvävas själv. Jag vill inte vara ständigt rädd. Och om man konfronterar de olika situationerna i livet, måste man inte då vara lika livrädd? Stranden med barnen. Sjukhusbesök (journaler som kan hamna i fel händer). Skolan. o.s.v. o.s.v. Var går gränsen mellan att vara vaksam och rädd?! Snälla ge mig lite åsikter eftersom jag VERKLIGEN hamnat i kris.

Totalt lack. Sugen borttappad. Men skriver om det imorgon. Fy fanders alltså. Hormoner som skuttar? mångalen? SUCK. BLÄ.

Häromdagen kom det en karl till min grind. Han kom från havet. Nä, det var ingen James Bond som sökte blondin utan en ganska fet, vanlig karl i våtdräkt(!) somhojtade vid grinden. Han beklagade sig över "vandaler" som hade sabbat hans båt och tjuvat grejer för nå'n hundring. Han om att få låna en hink att ösa vatten med. Jag tittade mig okring i min trädgård och sökte hink. En använde jag själv för momentet. En var det hål i. "ja jag kommer naturligtvis tillbaka med den", sa han i en ton som antydde att jag inte VILLE låna honom en hink. Då fick jag syn på en röd hink som jag sträckte till honom. Tror ni jag sett den hinken något mer!?!? Gubbjäkel. Komma här och klaga sig på andra och sedan tjuva hinkar. Hoppas våtdräkten spricker.

Nämen, jag tror knappt det är sant! Jag klarade det!! Nu jädrar ska det bli fart på bloggen.

Hej o hå, testar att mobilblogga.

Igår kväll regnade det här, eller ja, det fullkomligt ÖSTE ner.
Blixtar och dunder, timslånga strömavbrott, tillfälliga sjöar och plaskblöta hundar & katter.
Regnet hann inte rinna undan och en totalblöt Mauro fick försöka tömma stuprännor i totalt mörker (he he he, vem har sagt att man inte har en liten sadist i sig?!?!).

Jag var ute & riggade (dyng-sur!) en provisorisk koja till stackars Boris som Mauro (!) föst in i trädgården kvällen till ära. Det bidde en badbalja under ett plastbord, allt för att komma undan skyfallet.

Ivans kvällsbad fick bli i ficklampssken och middagen med tända ljus. Tack och lov har mina nära och kära i omgångar forslat med superbra ficklampor i från Clas Olsson - TACK!
Silvia däckade relativt tidigt (i mörkret) på fåtöljen och strax därefter Mauro och Ivan i våran säng.

Jag åt ensam sittandes i köket.
Tända ljus och blixtrar över havet - naturens skådespel utanför panaromafönstren.
Regnet som smattrade.
Stekt kycklingfilè och ärtor medans jag läste en god bok och njöt!

När strömmen kom tillbaka vid 23.30 tog jag mig en varm dusch, forslade bort lillkillen och kröp till kojs.

I morse sken solen men man kunde se runt omkring hur gårdagens regn forsat fram.
Dags för Silvias blodprover och hela familjen hoppade in i bilen och åkte mot Lecce (Mauro skulle till INPS för sitt arbete).
I Leverano tog det stopp.
TOTAL översvämmning.
Vi fick ta en lång omväg och kom till sjukhuset en timme försenade. Jag förklarade mig och efter lite pustar o stön fick vi ändå ta Silvias prov.
HENNES VÄRDEN HAR ÖKAT!!!
Vi ska tillbaka om 14 dagar, så nästa vecka är vi "lediga"!!




Så kan det gå om inte haspen är på!!