silvia

Här i södra Italien är det grått så det förslår idag.
Det gör ingenting, regna på bara - om en vecka åker vi!!
Thailand finally we'll meet!

Kolla in den här bloggen. Tänk vad mycket man kan hitta på.....

http://runningfromcamera.blogspot.com/

Är det någon mer än jag som ser likheten?

Läste just om en jättebra idè.
I Venedig har Maria Zanchi, en 26-årig student på IUAV-universitetet, hittat på "tillgivenhets-skräp"(Rifiuto con affetto).
Stora lådor där man kan lämna sån't man inte vill ha längre, sedan kan vem som hellst komma och hämta upp det dom behöver.

Regeln är - inget "skräp".
Som Myrorna, fast gratis.

Det finns vissa saker i världen som för mig är totalt oemotståndliga.

1. Mauro & Silvia förstås! ( Mauro med vissa undantag....)
2. Prosciutto crudo i tunna skivor
3. Cardi (stjälken på kronärtskocke-plantan)
4. LOST
5. Suri (Tomkats dotter)
6. Kall öl en varm sommardag
7. Beställa varor via Internet (Tradera, H&M ecc. ecc.)
8. Nybryggt kaffe
9. Trampa gasen i botten på rak väg (när inte Silvia är i bilen)
10. Pizza

Jag älskar er raringar!

Är det p.g.a. att jag blivit gammal som jag totalt nobbar denna kjoltrend, som tydligen är poppis i Japan?!

I mor'n är det marknad, i mor'n är det marknad, i mor'n är det marknad!
Om det regnar blir jag ARG.

Här strålar solen och efter lite "lådplock" och dammsugning tog vi oss en promenad.
Man kan säga att vi förenade nytta med nöje - vi gick nämligen för att plocka "cikoria".
Denna maskrosliknande planta är mums-mums.
Så ska sanningen fram så förenade vi nöje med nöje.

Tillagas med olja, buljong, lite tomatsås, svartpeppar, parmiggiano, vitlök - WOW!





I äldre tider ansågs cikoria vara verksam mot bland annat gikt och gulsot.
Typiskt, inga åkommor jag lider av - kunde väl ha varit bra mot rynkor och celluliter?!

Dagarna är kyligare och jag byter ut sommarkläderna i garderoben mot tjocka tröjor.
Jag nyser oavbrutet eftersom jag är "överkänslig" mot damm.
Den elektriska filten har åkt fram och ska bäddas i sängen ikväll.
Huset är "upponer" - stökigt och fullt med lådor.
Lådor med sommarkläder, lådor med vinterkläder,lådor med Silvias kläder, lådor med mina kläder, lådor med Mauros kläder, lådor med kläder jag inte använder så ofta et.c. et.c.
På förmiddagen lät vi lådorna stå still medans vi tog oss en promenad med Elena och Marcoflavio.
Lådorna väntar.

Bröllopet ägde rum redan klockan 10.30 men vi hoppade (som tur är!) över mässan och dök upp utanför kyrkan när cermonin redan var slut. Smart va?!
Samling vid resturangen vid 14-tiden, bords-sittning vid 15-tiden och sedan har vi suttit stilla och ätit hela eftermiddagen/kvällen, ända fram till kl.21! Göta Petter!
Det har förvisso varit allsköns sällskapsdanser och "lekar", men sån't är jag för cool för.
Kolla in menyn, vi har ätit allt det !!!!
Nu är jag trött - och mätt -god natt!

Det var det, gästerna har åkt hem och livet återgår till det normala.
Regn, regn, regn.
Mauro gick upp i ottan för att vågsurfa.
Silvia vaknade vid 9 och nu sitter vi här - hon framför TV:n och jag själv bänkad vid datorn.
Det blir en "snabbis" i bloggvärlden för vi ska snart iväg på bröllop. URK!
En kusin till Mauro gifter sig, har ingen aaaaaaaaaning om vem han är.
Italienska bröllop är tråkiga.
Äta, äta, äta i 7 timmar i sträck.
Nu ska jag gå och föna håret, spackla och svida mig.
Jag återkommer senare.
Ciao!

Jahaja, det var sista kvällen med syrran & Anki.
Det har varit såååå kul.
Vi har farit runt som galningar på diverse shoppingrutter och sightseeingrundor (mest shopping....).
Ändå har vi hunnit tagit det lugnt emellanåt, druckit kaffe, tittat på "Bygglov" (syrran hade med ett band!) och ätit en massa gott.
I dag har vi besökt Lecce.
Vi har tittat på "Barock-kyrkor", shoppat (MER!!), myst på fik och bara spatserat runt.
......och så har vi hoppat lite......

I går roade vi oss med att hoppa runt.
Tänk vad något så simpelt kan vara så kul. Vi höll på att skratta på oss.
Jisses vad vi är torra!!!




Anki, Maria, Åsa och Silvia

I Umbiens hjärta, ca 25 mil norr om Rom, ligger medeltidsstaden Perugia.
Belägen på två kullar - vilket gör att den isande vinden under vinterhalvåret får fin fart i gränderna. Brrrr......
Här finns "Università per stranieri" som är en inkörsport för många utlänningar till Italien.
Gamla stan myllrar av studenter, turister, barer, resturanger, affärer och evanemang.

Man kan säga att den andra delen av mitt liv började i Perugia.
Det var där som jag träffade Mauro för snart 14 år sedan.
Det var där som jag lärde mig (?) prata italienska.
Det var i Perugia som jag studerade skulptur på "Accademia delle belli arti" i 4 år.
Mina älskade katter Siria och Filippo är från Perugia.
Jag lärde kanna Jenny, Carlo, Emma, Kyuong Yong, Sarah, Monica, Marco, Umberto, Rosanna, Serena, Patrizia, Hedvig, Nancy, Ylva, Jim och många, många mer där.
Perugia är den stad där jag stannat längst än så länge........




Perugiagränder

Klockan är nu 21.57 och vi har precis tagit på oss lite myskläder efter en heldag rantandes runt i affärer.
Mina stackars små (40!) fötter ömmar.
Nu ska vi slappa i soffan.
Filmtajm - chips, birra, vino fino italiano!!

Nu ska jag gå och knyta mig.
Mauro, Silvia, Maria och Anki ligger redan o sussar.
Imorgon ska vi på shoppingkorståg till marknaden i Lecce.
Sån't kan bli arbetssamt, så vi måste vila ordentligt för att orka.

Jag kanske kan ta lite kort med min NYA KAMERA och visa er.
God natt gott folk!

Snygg Silvia

Temperaturen har sjunkit rejält.
Bara 12° C !!
Brrrrrrr.......
Näsan rinner, har nog dragit på mig en förkylning.
Hösten ger sig till känna.

Nu får jag klättra upp på stegen & ta ner lådorna med vinterkläder.
Årstidsbyte = garderobsbyte
Stora, stickade, gosiga, varma, myspys tröjor.
Stora, stickade, gosiga, varma, myspys sjalar.

Ner i lådorna åker bikinin och sommarklänningarna.
Dom har gjort sitt för i år.
Ja förutom vissa, särskilt utvalda, lyckligt lottade exemplar.
Dom som ska till Thailand om tre veckor.

Åkte och hämtade upp syrran & Anki på flygplatsen ikväll.
Ensam i bilen.
Härliga känsla.
Satte i Patrik Isaksson-cd:n och drog volymen på max.
Fett ös.
Blyfot.
Utifrån ser man ut som en supernörd, men inne i dicobilen är man kung.